Jätteglömsk

Jag har gjort saker tre dagar i rad. Det är en dryg månads aktivitet på tre dagar.

Men beviset för att huvudet stänger ner sig själv när man har gjort för mycket, är att jag tyckte det luktade så gott ute efter ovädret (som jag förresten stod och tittade på genom ytterdörrsfönstret) att jag ville ta kometen på tur. Och när jag ändå var ute kunde jag passa på att hämta mer migränmedicin på apoteket, och där träffade jag J, och vi pratade lite, och sen köpte jag lösgodis men de hade slut på gott & blandat så då åkte jag till Konsum också, eller om det heter Coop, och sen beställde jag med mig en pizza och satt och väntade på den.

Hur smart är jag? Helt bakom flötet. Och givetvis har jag migrän igen, samt mycket ont i nacken efter utflykten. Men jag kom på för sent att jag borde ta treo comp, för eftersom de har koffein i vill jag inte ta dem efter 20.00, och jag fick inte migrän förrän senare. Fast två gånger. Och nu har jag ont i magen också, och är så arg på mig själv att jag kunde glömma att känna efter och komma på att det var en dålig idé att åka hemifrån. Mikael var nämligen på Gröna lund med barn och barnbarn, så jag tänkte roa mig själv. Och nu mår jag pest. Hur dum får man vara. Jag trodde ju jag var pigg nog bara för att jag tog på mig örhängen.

Mikael förstod dock för första gången för inte så länge sen att jag aldrig orkar, allt är en ansträngning. Så jag är så van vid att göra saker jag inte orkar, att det är lätt att glömma att ibland får man inte anstränga sig, för man har redan gjort det för mycket. Jag vet inte om jag förklarar mig bra, rättare sagt tror jag att jag vet att jag inte förklarar mig bra.

Jag är i alla fall totalt däckad nu och är också väldigt efterklok. Hade kunnat må mindre dåligt om jag hade kommit på att känna efter. Och ändå tycker jag att jag känner efter hela tiden. Tydligen stänger jag av oftare än jag tror. Blä. Nu hade jag verkligen behövt starkare smärtmedicin. Jag har inte roligt nu. Vet inte ens om gråten beror på smärta eller trötthet. Får gå upp och rota i skåpet. Svärord.

Ursäkta bristen på goda nyheter. Jag har faktiskt en spännande erfarenhet. Tittade ju på ovädret när det var som värst. Regnet spöade backen, penséerna vajade under haglet, och en decimeterstor boll av gamla löv sköt ur rännan och landade två meter längre fram. Och sen forsade vattnet ut. Det blev sjö mellan oss och grannhuset. Jag gillar såna här sommaroväder, förutom att jag får migrän. Det känns spännande med åska och blixtar, och idag dundrade det högt och lyste på nästan samma gång. Stackars Vanna vågade inte komma fram förrän jag satte mig på toan. Då gömde hon sig under mina ben och låg sen med mig i sängen, med huvudet i min halsgrop som en bebis tills det hade slutat åska. Men hon är ju rädd för glassbilen också...

8 kommentarer:

Cecilia summerar sa...

Nope - inte bakom flötet! Du är en person som vill vara frisk nog att själv hålla metspöet istället för att vara fast på ME-kroken utan chans att ta dig lös.
Men fy bubblan så sorgligt att utflykter ska straffa sig så. Smaka på frihet och det ska stå dig dyrt. Eller nåt.
Migränvänlig och mjuk kram

Anja Olergård sa...

Tack, kloka Cecilia. Det kanske dessutom är så att detta med att inte göra rätt för kroppen i alla situationer inte är möjligt. Det kanske är så många parametrar och grejer som styr sig själva att man inte kan göra rätt, i alla fall. Jag brukar ju tycka att jag gör mitt bästa, men igår kanske jag inte kunde göra bättre för att hjärnan var tre aktivitetsdagar gammal.

Tack för att du hjälper mig att tänka på ett bättre sätt.

Sara sa...

Eller, om hjärnan inte räcker till för att bromsa: ha en puffig lapp på insidan av ytterdörren som säger "hit men inte längre" eller nåt i den stilen.
Själv är jag fortfarande ganska kraschad efter Huddingebesöket i tisdags men gav mig ändå iväg för att köpa mjölk och hämta upp ett antal köksskåp som kom med fraktbåten. Inte med kometen men väl med bustern. Var genomsvettig redan i kassan på Ica och orkade inte ens lägga loss aktertampen utan fick ringa på min kusin som fick komma och knyta upp. Så look who's talking liksom ...

Klarins sa...

Frihet är det bästa ting
som sökas kan all världen kring
för den henne rätt kan bära...

Får kanske köpa en STOPP-skylt till dig i födelsedagspresent att sätta på ytterdörren.

Ingen människa är väl helt fri. Ändå är vi otroligt fria i vår välsignade del av världen, där vi inte blir förföljda och fördrivna och våldtagna, och där våra barn alltid får äta sig mätta, där vi har sjukhusvård som alla har råd med och vi får vara sjuka och ändå får en inkomst, om än liten. Och där vattnet är rent och blått och skogen är grön.

Hur många i vår värld har allt detta+

modren

Anja Olergård sa...

Kanske ska göra en fin broderad bonad till ytterdörren: "Orkar du verkligen detta?" Fast såklart inte brodera, utan bara printa ut på ett papper. Kanske köpa en ram så det blir snyggt. Med texten i fin font och kanske på italienska!

Sara sa...

Non prendere il giorno!

Anja Olergård sa...

Fånga inte dagen? Bra!!f x

Hittills har jag bara kommit till franskan: Est-ce que c'est une bonne idée?

Sara sa...

...och på din fråga hade jag förmodligen svarat: Mais oui!
Men det kan bero på att det är några exekutiva processer som diffar nånstans i nån lob.