Så kul

Ett av mina favlritställen på nätet är en ME-grupp där vi beskriver dråpliga saker vi gör eller inte gör pga hjärntröttheten som kommer med ME. Jag skrev själv där igår om hur frustrerad jag blev när jag inte kom ihåg mitt system för färgkoordination i min kalender och bara satte random färger på eventen.

Men idag skrattade jag också åt någon annan, och det var skönt som omväxling. Det var en kvinna som hade tappat bort sina glasögon. Många timmars letande senare, och med vad som följer, t ex hur ska jag ha råd att köpa nya glasögon och. HUR kan de bara försvinna, så hittade hon glasögonen i behån. Jag skrattade så ljuvt, tills jag klädde av mig och upptäckte att jag tagit på mig underkläderna utåin igen.

Visst är det bättre att skratta än att gråta, även om man kan få ont i huvudet av bägge. Kanske menar naturen att man ska småle i mjugg? Hä hä.