Bra, hittills, tror jag

Jag vet inte om jag berättat det här redan, så jag ska försöka fatta mig kort. Efter tio dagar av tyst vånda pratade jag med Mikael och insåg att jag måste våga pröva den nya sömnmedicinen. Jag delade dessutom upp saken mentalt genom att säga till mig själv att jag bara behöver våga en natt. Beroende på hur det går då får jag göra en plan. Och jag hade ingen rebound insomnia utan blev trött av sömnpillret! Och nu efter kanske 10 ytterligare dagar har jag sovit 11 timmar flera nätter i rad och dessutom både somnat och vaknat tidigare. Så det är jättegoda nyheter. Men jag har haft mer ont i huvudet och vikten har det gått för kort tid för att märka, men de var två av biverkningarna som var mycket vanliga (fler än 1 av 10) och som jag inte vill ha.

Sen har det hänt en sak på sköldkörtelfronten. Jag har blivit väldigt matt i två dagar. Var så utan styrsel igår på duschen att jag på fullt allvar nästan inte kunde stå på benen när hon smörjde in mig. Och idag var det likadant. Men så har jag också haft tryck över bröstet idag, som kan vara övermedicinering. Jag hade bara 36.0 i temp ikväll men kände mig febrig redan vid sjutiden, vilket ju inte är pga ME:n så tidigt. Och jag hade rask mage trots att magmedicinen låg framme, glömd. Har haft puls som om jag var kraschad, dvs lite åt det höga hållet med kanske tio slag, men jag är inte kraschad, så det kan också vara ett tecken. Det är i så fall goda nyheter att jag känner symptom i kroppen som kan guida mig i dosbestämning. Läkaren sa att jag skulle höja tills jag fick övermedicineringssymptom och då backa. Förutom efter en vecka när jag blev så pigg har jag inte känt nånting, så detta är goda nyheter. Att jag märker nåt. Jag har ju också slutat med Levaxin och har bara den här snabba medicinen, och att kroppen nu verkar få för mycket av samma dos som jag legat på länge passar också in på vad jag har misstänkt. Att kroppen beter sig som den ska enligt mina teorier om vad som är fel är jättegoda nyheter. 

Var det jag som skulle fatta mig kort?