Får distrahera mig!

Hemtex har massa reavaror för från FEM KRONOR!!! Livsfarligt. Men jag tror vi har 4 löpare och en påskduk i originalförpackning från en rea för några år sen. Så jag ska skärpa mig och inte köpa nåt. Utom möjligtvis två blåa plädar till sovrummet, för den händelse man fryser lite extra nån natt. Just nu har vi 22,6 och det är tack vare att Mikael har legat här och andats i några timmar. Apropå temperatur så hade jag 35,2 när jag la mig typ i förrgår. Och då hade jag precis stoppat in lite disk i diskmaskinen, så jag hade inte legat orörlig och frusit.

Men jag ska distrahera mig från att shoppa på Hemtex. Såg en helt underbar reklambild från H&M Home och hjälp vad jag vill påskpynta nu!


Jag har försovit mig mycket till mina duschar på sistone. Jag somnar inte särskilt bra av den nya sömnmedicinen, och inte snabbare heller, men när jag väl sover så hör jag tydligen ingenting! Förrförra gången hade jag alarm på mobilen, hon ringde på telefonen och jag hade alarm på väckarklockan, plus att hon ringde på dörren i fem minuter, jag vaknade två timmar senare! Så jag ska försöka skynda mig att somna idag och absolut inte vakna med astmahosta klockan 9, för då tar det så lång tid att somna om att jag inte har sovit färdigt när hon kommer kl 17. Ser ni, jag försöker tränga in budskapet långt ner i det undermedvetna.

Jag vet inte om jag får säga det, men Mikael gör ett jättespännande arbete om mediciner och bilkörning. Jag har ju inte körkort, men vet att det står i bipacksedeln och på fass en rubrik som handlar om trafik. Jag brukar väl läsa den, men inte på medicin jag haft länge. Särskilt som jag inte ens kör bil! Men såna vanliga mediciner som Omeprazol kan ge symptom/biverkningar som man bör vara medveten om i trafiken, det hade jag inte trott.

Mikael har ju knep för att kolla sin diabetes/blodsockernivå innan han kör bil. Nu har han ju mätaren, men den kan ju vara sönder eller visa fel, och de första 35 (?) åren med diabetes hade han ingen sån direktmätare. Han brukar börja på en random siffra mellan 100 och 110 och räkna neråt i hopp om 7. Om det inte går fort nog testar han några andra tricks. Mitt bästa trick, för innan han hade armdutten, var först att säga ett svårt mattetal, som 243-78, men det är så svårt för mig att räkna ut i huvudet, så jag fick börja välja lättare tal och om de var så lätta att jag kunde räkna ut dem, så kunde Mikael det även med lite för lågt socker. Men så kom jag på det geniala. Matte är ju hans hemmaplan i hjärnan. Men jag vet att han har svårt med tid, så nu frågar jag: Nu är klockan 02:08. Hur många minuter är det kvar tills klockan är 02:45. Bara för att jag pratar om klockan så verkar det beröra ett annat ställe i hjärnan som han inte har så lätt för, så nu har jag mitt perfekta knep.

Men det gäller ju bara om han har lågt socker. Hur vet man om man har dålig reaktionsförmöga pga en blodtrycksmedicin t ex? Bra fråga! Jag har alltid bara vetat att man kan se en varning på fass. Men varning i fass betyder inte DU FÅR ALDRIG KÖRA BIL MED MEDLET I KROPPEN. Det betyder snarare Du har själv ansvar för att känna efter om du blir påverkad negativt som bilförare. Och det är minsann inte så lätt att veta. Men både fass, 1177 och typ Trafiksäkerhetsverket har faktiskt några tips, som Om du känner sig trött eller yr, Om du har haft svårt att göra normala sysslor eller Haft svårt att följa med i samtal, eller Om någon anhörig märker att du har det. Den sista är nog aktuell för många med gamla föräldrar.

Så, då har vi avhandla shoppinglista, påskpynt, matte i form av tid, samt Kan du köra bil med din medicin.

Förresten fick jag också reda på något mycket intressant om mediciner idag. M läste en lista över vilka mediciner som drar in mest pengar. Han frågade mig vad min spruta hette, Aimovig, men den var inte med fast den kostar 4500:- i månaden. Nej, bland de som drar in mest var Alvedon och Ipren med! Med andra ord blir man mer rik på att komma på en billig sak som alla använder snarare än en svindyr sak som färre använder. Ur ett personligt och religiöst perspektiv är det ju samma sak som gäller: Hur god kristen jag är avgörs inte av om jag en gång i mitt liv gjorde en stor sak, utan genom att jag ofta gör många små goda saker. Känns ju fint för en sån som mig som inte kan göra stora saker. Jag kan sällan heller göra såna där klyschiga saker som le mot en främling, när jag inte träffar människor på veckor. Men jag har nånstans i mitt medvetande en sån underbar äldre kvinna som vi satt bredvid och åt middag med nån gång, inte med, men på varsin ände av samma bord. Hon var så genuint vänlig och omtänksam att jag kände att jag vill vara sån mot varenda vårdperson jag möter. Alla i receptioner osv, jag blandar inte in läkare här, för då måste jag säga ifrån om de gör fel och mitt första mål kan inte vara att de ska tycka att jag är snäll. Men ni fattar. Alla i vården som inte beslutar nåt om mig ska få en förstklassig upplevelse. Bra att jag blev påmind om det igen. Mycket vårdbesök i april.

Inga kommentarer: