...you lose some.
Idag fyller Mikael år. Vi fick uuuuunderbar laxmiddag av mamma och pappa. Vi skulle ha ätit hos dem men mamma var sjuk så pappa kom hem till oss med maten. Jag har också min dusch på torsdagar så när Mikael var och hämtade ett paket från DHL (som var färska cake pops, believe it or not!) torkade jag faktiskt håret eftersom jag ska till läkaren imorgon. Torkade och försökte ordna nåt som liknar frisyr, vilket inte är så lätt för jag har en utväxt frisyr. Jag hade tagit på mig behå, men en halvduglig hemmavariant, och bara stängt de översta knapparna i min oformliga kofta. Dvs helt osedligt djup urringning, öppen mage, men ändå ingen frestande look eftersom bysten hängde på magen och att tröja glipar över denna magen behöver jag inte förklara nåt mer om. Men jag hade i alla fall rent hår. You win some!
Så ringer det på dörren, när Mikael pratar i telefon!!! Jag går och öppnar och det är ett par i församlingen med en blombukett och Werthers till Mikael! Jag försöker ju inte precis förföra gifta män, men det finns väl ett mellanting mellan det och att träffa folk i hemmabehå och halvknäppt kofta!
Jag är dock sååååå glad att jag hade rent hår! Annars hade förödmjukelsen varit total. Mikael förstod att det var uppvaktning till honom och kunde avsluta telefonsamtalet. Det var så märkvärdigt och spännande att prata med folk att jag inte vet hur jag ska sova i natt! Halvt sagt på skämt, men bara halvt. Jag blev precis lika glad för uppvaktningen som Mikael.
Vad kallas det för en psykisk diagnos om det är ens mans födelsedag och man skriver ett helt inlägg om hur ful man var? Narcissist? Ni är välkomna med era diagnoser i kommentarsfältet.
6 kommentarer:
Vad är cake pops?
Den psykiska diagnosen får jag grunna lite mer på...
Glad att håret var rent! Det gör underverk för självkänslan!
Vet du att S har stängt igen sin salong?
Hon erbjuder sig att komma hem till oss och klippa oss. Nåt för dig att haka på?
modren
Det ser ut som klubbor men är typ kaka rullat till en boll med choklad på utsidan.
Hemklippning låter helt fantastiskt! Jag är helt klart intresserad!
Tja, a woman's gotta do vad en woman's gotta do! Och så kan jag tala om att det där råkade jag ut för då Statoil-killarna kom och överraskade mig med att jag hade vunnit en bil. Minus behån och det rena håret. Trots att maken hade fått ett förvarnande samtal dagen innan. Ryser och skrattar hysteriskt varje gång jag nuddar vid detta minne! Alltså, det som tar upp mitt medvetande är mer hur sladdrig jag var än att jag hade vunnit en bil. Jag är också sjuk. Hahahahaha!
VUNNIT EN BIL?! Wow! Jag som var så stolt över att jag har vunnit några slogan-resor! Grattis!
modren
Haha, Minnah, vilken historia! Hade det bara varit en blombukett hade det inte varit värt det, men en bil motsvarar kanske ingen behå och smutsigt hår:-) Grattis i alla fall till bilen, beklagar behån :-)
SAAB:en finns kvar, så här 10+ år senare. Upplevelsen var omtumlande! Under några år var ett av mina favorittidsfördriv att skriva slogans. Det gick bra, i vissa fall mycket bra. Jag vann inte ens bilen i ett lotteri, utan de valde min slogan för att de tyckte att den var bäst. Bara det är ju värt det smutsiga håret. Det var något med "gasa mindre, gosa mer". "Nu för tiden" vinner man bara tävlingar genom att dela inlägg eller få så många likes som möjligt och då är det inte längre roligt... Dessutom har jag helt säkert förlorat känslan. Suck.
Skicka en kommentar