Oartighet

Ibland är ju inte folk kloka. Det bästa exemplet är spanska C:s eldiga svar när en något socialt handikappad (men ändå!!!) bekant frågade henne om de inte skulle ha fler barn. "Nästa gång min man och jag har sex och jag känner att jag blev befruktad ska jag säga till dig!"

Det är ju annars en svår sak, det att svara när folk säger ohemult dumma saker. Man är ju beredd på vissa dumheter, men ibland är folk särdeles begåvade inom facket dumma kommentarer, och då räcker man inte alltid till. Man kunde inte föreställa sig och/eller förbereda sig på den sortens dumhet.

Jag tror det var Dr Phil (som jag sörjer så. Jag tyckte nämligen han var bra i början, nu är hans program mer som Ricki Lake om ni minns henne) som sa att man skulle säga såhär:
Bla bla, dumhet.
- Ursäkta?!
Bla bla, mera dumhet.
- Ja, vad sa du?!
Bla bla, rekord i dumhet.
- Så du menar att du tycker att JAG ska "bla bla, rekord i dumhet"?
Bla bla. Ja.

Ja, om man sen då inte säger nånting alls så hamnar det dumma, oombedda rådet hängande i luften på ett ganska tydligt sätt. Gör det mot förmodan inte det, hänger sig i luften lite pinsamt, säger man bara jaha, eller tack för din omtanke.

Men det är ju verkligen inte jag som är spaltskriverskan nummer ett. Igår fick Magdalena Ribbing frågan om hur man svarar folk som frågar ifall ens transsexuella barn har bytt kön på riktigt, där nere.

Mycket ska man höra innan öronen trillar av.

Så Magdalena svarade, och kom sen till detta geniala:

Fortsatta frågor av någon som är totalt okänslig kan besvaras med "hur då menar du?" vilket måste få den som frågar att gå in i detaljer och då kan du ge svaret "men hur tänker du nu?" just därför att det är absurt att vilja rota i andras kroppar.

Till slut om inget annat hjälper kan du säga "men tycker du inte själv att det du frågar är så privat att andra inte har med det att göra."

Jag är ju inte lika finkänslig som Magdalena och hade hellre velat säga Och hur har du nåt med det att göra? eller kanske Vad får dig att tänka att det är din ensak? Eller Du är inte med nu.

Om sanningen ska fram vore det underbart att få säga till nån Och hissen går inte ända upp märker jag.

Men det kommer aldrig att hända. Jag är för trevlig, artig, väluppfostrad. Suck.

3 kommentarer:

Sara sa...

Men du är ju författare. Du får helt enkelt skapa ett alter ego som lever rövare i dialogen.

Anja Olergård sa...

Ja! Där har vi det!

Monica sa...

Jag har nog varit ohemult dum många gånger, så gäller det andra försöker jag ha åtminstone lite fördragsamhet, men visst kan det vara svårt!