Det förbjudna, det underbara

Med en sån rubrik kanske ni förväntar er ett annat sorts innehåll. Men, nej, leta vidare, det här är ingen sån blogg.

Men jag har sett nåt underbart idag och ska göra nåt förbjudet, berätta om det.

I korridoren utanför psykologen på Sköndal som jag var hos idag gick jag bakom en tjej med blont hår. Jag säger inget mer, jag KAN inte säga nåt mer, för jag är ju observant som ett blindstyre. Men jag såg en sak som man känner igen. Håret längst upp/bak, jag tror inte det heter hjässa, var lite tillplattat på ett sätt som det bara blir om man ligger i sängen mycket. Eller soffan. Jag kände mig med ens som om vi hörde ihop på nåt vis. Hon är som jag.

Jag har förresten en helt annan frisyr efter sex timmar i soffan ikväll än framför spegeln. Bedhead är en term jag verkligen tycker vi ska vara med och uppvärdera, nu när vi fått de unga med oss, som behöver produkter för att se slitna ut som vi. Bara så ni vet, ni som inte är så med, det finns nu alltså ett hårvårdsmärke som heter Bed head. Men det är inte för oss som vill ha bort bed head:et. Där föll den jämförelsen. Nog så. Trött. Borde andas lugnt. Farväl!

1 kommentar:

Harriet Klarin sa...

Tänk då på mig som har legat så mycket i 45 år. Märkligt att nåt hår finns kvar över huvud taget. (Över huvud taget, no pun intended som du brukar skriva.)
Men mitt babyhår växer så det knakar, får klippa mig nästan en gång i månaden.
Vi skulle haft såna där vackert välvda vetenskapsbakhuvuden i stället för våra platta humanisthuven. Hade sett mycket proportionerligare ut. Men man kan inte önska sig allt. Vi har ju annat som inte är platt utan vackert välvt...
modren