Jag har visst julångest. Jag har haft så mycket feber den här veckan, som jag fått av att typ koka färsk pasta i två minuter, och sen har jag legat ner resten av dagen förutom när jag klädde på mig. Och då blir jag stressad för de många saker som står inplanerade på almanackan. Bra saker, roliga saker, nyttiga saker, nödvändiga, men för många.
Och så kan jag inte sova. Var liksom uppe i varv i hjärnan förut, och hade feber, så kroppen kändes avig, och då går jag inte ens och lägger mig utan ligger kvar i soffan och väntar på att kroppen ska godkänna min anmälan om att få sova. Till slut känner jag att jag är för trött för att ligga där och vänta, och så går jag och lägger mig ändå, och är smårädd för att inte somna. Och inatt sov jag 13 timmar och då trodde jag att jag rättat till det som varit fel hela veckan. Men vi hade besök en liten stund idag, och jag tror inte jag tålde det. Antingen att det var för sent, för långt, eller för emotionellt. Eller så fick jag feber av de 10 Marianne jag åt. Man kan aldrig vara så säker. Jag tror alla med ME har önskat sig ett rejält signalhorn som kroppen ska tuta i när man går över gränsen. För det är så svårt att veta. Vissa saker klarar man aldrig, som att åka på semester på andra sidan jorden. Vissa saker brukar man klara, men inte för många i taget, och ibland gör man inget av det man inte klarar och får ändå varningslampor som blinkar, för mig har de varit feber och allergier och migrän den här veckan. Och ändå har jag möjligtvis bara varit hemifrån en gång och hämtat posten eller slängt sopor. Och att jag mår så efter en vecka utan aktiviteter, förutom besöket ikväll, det utlöser en enorm stress inför de aktiviteter jag måste göra och som jag gissar kommer att få mig att må pest och som jag kanske inte har hämtat mig ifrån förrän i mars. Fy, vad jag blir deppig när jag tänker på det. Jag vill göra alla de där sakerna, men jag vill å andra sidan också bara ligga hemma och äta take-out med hörselskydd så att det här dåliga inte blir värre. För hur ska jag klara det? Ska jag skippa naprapaten och välja julkonsert, fast få mer ont, eller ska jag skippa det jag älskar med julen och gå på vårdbesök, för att det är "bra för mig"?
Jag trodde att jag så smått och pö om pö hade återhämtat mig, och särskilt när jag sov 13 timmar i natt. Men klockan är efter fyra på natten och det står sex saker i min almanacka nästa vecka, varav två är duscha, tre är aktiviteter utanför hemmet och ett är ett besök hemma. Det här går inte. Men hör ni, jag slutar tänka på det nu och försöker boka tid för samtal med min man (ha!), så får han hjälpa mig att sovra i kalendern. Jag kanske vet intellektuellt sett vad jag klarar och inte, men det är skönt att luta sig mot honom emotionellt sett, när man måste göra jobbiga grejer.
Haha, dagens skratt inträffade nyss. Mikael vände sig om i sängen och morrade samtidigt som en tiger. Undrar vad han drömde!
Ja, det var nog bäst att avsluta det här med ett skratt. Vi hörs på en web nära dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar