Artikel

När jag drömmer om att bli författare tänker jag alltid att jag ska skriva under pseudonym. Och ni anar inte hur många fantastiska pseudonymer jag kläckt ur mig genom åren! Men det där att sitta i tv-sofforna är för marknadsföringssjälar, eller extroverta om ni vill. Jag vill helst sitta inlåst i ett torn och skriva. Nja, inte inlåst, och inte i ett torn, men gärna med en författarkollega bredvid/mittemot mig som man går och äter lunch med.

Men, jag vill inte bli känd. Jag vill så gärna inte bli känd att jag är lite nervös för att jag nu är med i Må Bra (nr 12 som kom idag). Det hjälper ju inte att jag ser mastodontiskt fet ut på den ena bilden. Men ni kan ju se själva. Eller köp ett eget ex. Jag loooooovar att ni kommer att kunna se bättre om ni köper tidningen!

Om ni kan hitta något snällt att säga får ni gärna göra det. Jag tigger inte beröm, jag är bara väldigt nervös. Fast artikelförfattaren gav mig årets finaste komplimang i dag. Jag får försöka andas och tro på mig själv.

(P.S. Soffan kommer från Mio/Blocket, gardinerna och mattan är ikea, så även golvlampan, de mörkblåa kuddarna H&M Home och de andra Jotex. Jotexkudden var för övrigt i ett inredningsmagasin jag läste igår. Då känner man sig nöjd. "Jag köpte den innan varenda stylade lägenhetsannons hade den." So not gonna happen. Men jag tackar för det lilla, en prisvärd toile de jouykudde som sen blev hypead i tidningen. Blusen är också H&M fast från Tradera. Sminkning, egen, och så synd att jag bara ligger på håret för det har Vannas mamma gjort görfint. Funderar på att ta familjefoto, ja, avec Michel et moi. Vet inte om jag vågar några fler foton. Kanske om man skär av fotot under munnen så att inte hakorna kommer med?

Det jag ville säga med den där ohejdade reklamen förut var att jag vet att det inte brukar gå till så, men ni får gärna skicka mig nån liten rabattkupong eller så. Jag vet att jag bara har drygt 100 läsare om dagen och det ligger inga stora pengar i de sponsringskontrakten. Men femti spänn i rabatt? Ok? Jag står på Eniro. Tack på förhand.)

9 kommentarer:

Sara sa...

Medalj till dig för mod! Tänk att du har utsatt dig för det här för min skull! (Ja och de andra sjuka också då, jag ville förstås bara verka lite självupptagen på morgonkvisten).
Jag måste få L att köpa tidningen åt mig!
Jag vill också skriva under pseudonym. Och gärna luncha med dig mellan skrivsessionerna. Vi kan ha en skylt med "Hemliga klubben" på dörren så att ingen kommer dit och stör med tv-kameror och grejer.

Harriet Klarin sa...

Jag är också fotograferad liggande på ett antal foton, och det är omöjligt att se smal ut med hakorna mot bröstet. Fotot av dig och M ser jättefint ut.
Nu ska jag för tredje dan i rad ut och försöka köpa MåBra som inte har kommit hittills.
Förstår din rädsla, men den kommer att drunkna i folkets jubel.
modren, jublar

En långvarig förkylning sa...

Mitt första intryck var att du ser så genuint glad ut, och det smittade, jag blev så varm i hjärtat! Du har nån slags grundad glädje trots alla plågor och ledsenhet som ibland kommer av det.

Och du är jättefin! Hela du! Men tidningsfotografer är värdelösa på porträtt, det blir sällan igenkännbart och så envisas dom med vidvinkel vilket förstorar en hel del.
Man ser helt enkelt inte ut som i tidningen!

Soffan, fåtölj, make, kuddar, blus, högsta betyg på allt! Andra dagen i rad jag ser en ME-intervju i en snygg soffa, Malous tealfärgade sammetssoffa och så eran, kan det bli bättre?!

Harriet Klarin sa...

Måste klicka Gilla för Sara och hennes skriverier. Så mycket humor, värme, räv bakom örat, intelligens, självdistans, självkänsla, glädje!
modren

Anja Olergård sa...

Taaaaaack till Sara och Mireille! Glad att detta forum också kan användas för korskontaminering.

Sara sa...

Ja modren, jag är liksom ödmjukhet och klokskap en liten ask!
Takes one to know one, som vi brukar säga här.

Anonym sa...

Varmt tack Anja för det fina reportaget! Uppskattar så mycket att du ställt upp i detta, så viktigt för oss ME-sjuka att omgivningen får mer kunskap om vår komplexa och svåra sjukdom. Du är fin på bilderna också. Tycker mycket om din blogg och din härliga humor. Kram/Katarina

Anja Olergård sa...

Jag har glömt att tacka mamma för folkets jubel. Fy vad det är lätt att glömma att uppskatta sin mamma efter förtjänst!! Jag ska skärpa mig.

Och Katarina. Du gjorde min dag. Blir så lycklig när någon berättar att jag sagt nåt viktigt och/eller roligt. Det är verkligen juveler som jag samlar på i en sammetspåse, och tittar på när de glittrar. Jag är så TACKSAM!

Och mamma, du glittrar mest av alla i min påse. Du gjorde inte min dag, du gjorde mig. Happy Mother's Day :)

Harriet Klarin sa...

Kommer osökt att tänka på Paulus ord: "Ni lyser som stjärnor i världen" (Fil 2:15). Om jag glittrar, så är det ingenting mot hur du strålar.
modren, ständig medlem i föreningen för inbördes beundran