Jag fick migrän idag, som inte försvann förrän jag tog triptan. Jag tror botoxen är borta, för jag kan rynka pannan. Ska försöka komma ihåg att kolla i spegeln. Har redan glömt det en gång idag.
Men jag stekte en fläskytterfile, värmde grönsaker, skar potatisar i klyftor och körde in i ugnen med köttet och termometern samt tog fram burken med bea. Men det kallas faktiskt finmiddag, Mikael hade köpt cider och en rosväxt också.
Fast vad var det jag skulle skriva?
Jo, migrän, men jag hittade en lucka när jag kunde göra mat och det var så bra.
Och så hittade jag den här notbilden, som bara gör mig så lycklig.
6 kommentarer:
Den hær glædjevågen ær hoppfull. Hoppas du kænner ækta glædje slå rot i brøstet och att det inte bara ær bloggretorik før att du tror att vi inte orkar læsa gnäll.
KRAM
Jo fin bild, men det hade varit ännu bättre om personen som gjorde den visste något om att skriva noter... Hello takt liksom.
Både och. Och så förpestar migränet mitt liv så till den milda grad att jag var tvungen att sätta mig och spela psalmer.för att inte börja gråta. Så jag självbevarelsedriftar mig mot glädje, i behandlingssyfte.
Jag såg att melodin i takt ett och två bara var påhitt. Så.detta är nog bara vackert. Riktigt vackra saker har både form och funktion, det håller jag med om!
Jag kan inte njuta av noter som inte stämmer för fem öre. Ska man skriva en notrad får man först ta reda på hur en takt ser ut och vad den får innehålla.
Sura modren
Men kan inte en text med bokstäver, skriven av en kalligrafi, vara vacker även om du inte kan läsa den? Eller en text på kinesiska, hebreiska eller arabiska? Jag likställer form och funktionalitet. Kanske är så hårdare på funktionaliteten.
Skicka en kommentar