Vi säger väl det

Nu är det nytt år, och Mikael och jag ska ta nya tag med lchf. Jag har verkligen ingen lust. Lockas inte nånstans av ägg och bacon. Är väldigt anti.

Men har å andra sidan feber och puls på 125 i viloläge, så jag är inte riktigt på rätt sida av mig själv heller.

Men när jag ser foton av mig så vill jag fortfarande inte äta lchf, men är tacksam för att dieten finns och faktiskt funkar för mig, för nu är jag bara för himla tjock! Jag har inget val, för jag vill inte se ut så här!

Vi hade en görtrevlig kväll med familjen. Jag gjorde så mitt lag förlorade i en lek, för att jag tänker så långsamt. Mikael gav oss extra tid i sista rundan, vilket jag först inte märkte, så vi inte skulle förlora så stort. När man är lite övertröttslabil som jag är nu är det lätt att bli ledsen på sig själv för sånt. Men jag kan inte hjälpa det, så jag borde inte bry mig.

Har tagit veckans maxdos av triptaner och det är bara onsdag.

Och så vill jag gå ner i dos på två av mina sömnpiller, varav jag går upp i vikt av det ena. Men sover redan rätt skrangligt, så att sänka doser känns inte jättelockande. Just nu känns det som om jag kan börja lipa för mindre.

Det låter som om jag är hemskt deppig och sur, och det är jag också, men inte på riktigt. Är bara övertrött. Mitt ansikte brinner som av feber och jag är sluuuuuut. Det är såklart mer än så som är fel, men den listan vill ingen läsa.

Imorgon och kanske på fredag ska jag i alla fall äta upp brödet och risgrynsgröten vi har hemma. Sen blir det späkning med bearnaisesås. Fast lax och hollandaisesås låter underbart! Likaså kyckling och currysås. Det är bara bacon jag är anti på, och ägg. Kommer ihåg hur jobbigt det var att ställa om kroppen från kolhydratsdrift. Mådde illa och tyckte allt var lite äckligt. Fick knappt ner en skiva hushållsost och en gurkskiva, som jag älskar. Jaja, vill man bli fin får man lida pin. Tänk att jag har vägt 57 kg. Och har gått upp mer än det!

Nu ska jag försöka att inte hetsa upp mig över att jag mår så dåligt. Jag har ju gjort massor, det är inte alltid såhär. Men nu måste jag stoppa. Lite svårt bara, när kalendern redan är full. Hjälp. Vi får se om jag hinner/orkar klippa mig 2015. Det behövs, kan jag säga. Jag har inte klippt mig sen i augusti 2013. Där har vi eventuellt ett nyårslöfte jag kan hålla. Vi får se.

Tack för att ni står ut med mig! <3

2 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

Jättefint foto! Love you two!
modren

AL sa...

tack Johanna før att vi äntligen får se lite bildbevis från verkligheten :) Fint!