Spontan och oeftertänksam?

Har anmält mig att blogga om min sjukdom på en offentlig plats. Förut när jag stod framför spegeln och smörjde in ansiktet, blev jag helt livrädd och tänkte hur ska jag klara det?! Men så lugnar jag mig. Om de vill ha mig, kanske de har några ramar, och då tar jag dem och skriver stolpar och tankar. Det är ju som att skriva en magisteruppsats och det gick ju bra. Klart jag klarar det. Har jag struktur så går det bra. Då kan man till och med dela in en bok i 250 delar.

Och nej, jag ska inte skriva en bok. Bara förhoppningsvis blogga lite om me. Annars och i vilket fall som helst så bloggar jag här. Ska försöka vara roligare, klokare, varmare i år.

9 kommentarer:

Sara sa...

Heja, jättebra idé!
Jag såg det där och var lite orolig att nån riktigt korkad skulle haka på -eller ännu värre: att nån som inte kan skilja på de och dem skulle bli vårt ansikte utåt! Det här känns tryggt!

Anja Olergård sa...

Tack, Sara, du är ju den eviga uppmuntraren. Idag tvivlar jag igen, men imorgon tror jag nog att jag klarar det. Måste ju vara nån variation i livet.

Nilla sa...

Eller ännu värre tänk om någon som påstår sig ha tränat eller tänkt sig frisk från ME börjar blogga som vårt språkrör. Hua. Jag gillar ditt sätt att skriva så jag håller tummarna för dig.

Anja Olergård sa...

Hemska tanke, Nilla.

Tusen tack för ditt stöd, det betyder mycket!!! <3

Anja Olergård sa...

Hemska tanke, Nilla.

Tusen tack för ditt stöd, det betyder mycket!!! <3

Mireille sa...

Å ja, fy, värsta grammatikmissen som gör att jag får ont i ögonen när jag läser det!

Mireille sa...

Hu, hemska tanke. Hoppas på nån av er, ni gör det så bra!

Mireille sa...

Heja!❤️

Harriet Klarin sa...

Om du hör något i luften som surrar
så är det jag i Västerhaninge som hurrar.
modren