Vem är jag?

Hade ett gråtanfall igår, tyckte jag inte duger till nåt, ser mörkt ut på sjukdomshimlen, är så tröööööött efter tre dåliga nätter. Vem är jag, när jag inte kan göra nåt, ens för någon annan? Den jag tror att jag är har ändrats så många gånger under sjukdomsåren och jag är minst sagt förvirrad.

Men jag gör nåt, gör också nåt för någon annan. På annan skala bara än de friska som går i hundratals km/h, jag rör mig i 0,5 km/h, men det är samma sak. Same same but different.

Förresten är vem jag är nu, och som jag inte vet, inte den riktiga frågan, den viktiga frågan. Det är vem jag kan bli. Jag kan bli zenmästare i tålamod och vänlighet, omtänksam med småsaker som andra inte hinner tänka på, specialist på ovanliga kärleksbevisningar, tacksam och nöjd och medveten om det lilla, som kan vara lika stort som det stora. Jag kan bli alldeles fantastiska saker.

Så vem är jag? Jag vet inte just nu. Men jag vet vad jag har kraft att bli.

12 kommentarer:

AL sa...

Kan man klæmma ur sig så fina hoppfulla tankar en usel vecka ser framtiden ljus ut på många små och ovanliga sætt!

Harriet Klarin sa...

Du vet väl att man inte ska rannsaka hjärta och njurar när man inte har sovit på flera nätter!
Man ska bara njuta av tanken på att snart sover man en hel natt (dag) och tänk vad allt kommer att se ljust ut då! Och den ljusnande framtid är vår.
modren
vars liv du gjort så mycket ljusare och gladare i minst 44 år

Anja Olergård sa...

Om ni försöker få mig rörd så kan ni veta att ni lyckats.

Anja Olergård sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Sara sa...

Håller med Modren! Visst är det lätt att börja rannsaka sig när man är som skörast, men det skulle man ju aldrig göra mot någon annan, så varför tillåta det mot sig själv?
Sätt upp ett väggspråk med Tolerantia et misercordia och kom ihåg att det börjar med dig!

Anja Olergård sa...

så klokt Sara. Och varför kommer jag inte ihåg att inte ta mig på allvar när jag inte har sovit? Får snart göra en laminerad komihåglapp! Trevligt att ha dig tillbaka, systera mi.

Mireille sa...

Så fina tankar, och en stor kram till dig för att du delar med dig! <3

Anja Olergård sa...

Tack, Mireille, vad snäll du är. Uppskattar det mycket! Kram <3

Anja Olergård sa...

Tack, Mireille, vad snäll du är. Uppskattar det mycket! Kram <3

Monnah sa...

Livet är galet nog som det är utan att vi ska sätta krokben för oss själva. Du är värd bättre! Nu har du just gjort min ganska miserabla dag bra mycket bättre än den var för några minuter sedan med vackra bilder och djupa tankar, så vet du inte vem du är så kan jag ge dig förste uppmuntrare som titel. Kram.

Anja Olergård sa...

Å Monnah, det var det finaste! Tusen tack! <3

Anja Olergård sa...

Å Monnah, det var det finaste! Tusen tack! <3