Värdelös dag

Har tagit migränpiller tre gånger (!) idag. Inte haft min ljusaste stund.

Och så har en god vän sen många år tillbaka fått en eller två veckor kvar att leva. Hur hanterar man ett sånt besked? Jag har precis lugnat mig efter gråten och adrenalinpåslaget. Njurcancer, spridd och aggressiv och obehandlingsbar, plus en stroke ovanpå det. Hur mår hon nu? Jag vet inte om hon är medvetslös eller ligger där och lider. Och jag vet inte om hon p g a stroken kommer kunna berätta nåt. Kanske inte borde behöva berätta det. Vi får se imorgon. Hjälp. Hon har mått dåligt i nån månad. Kommer att vara död på två. Livet är så skört, så absolut oförutsägbart. Straffet för kärlek är risken för förlust. Och som Mikael säger, det handlar inte om OM jag ska dö, utan NÄR.

Jag vet att det är så, men man vänjer sig väl aldrig. Vår söte granne var 80-nåt, då blir det ju inte sån tragik med i bilden.

Men jag måste verkligen koppla bort huvudet. Men Mikael kom hem oskadd. Det är allt vad jag ska önska mig i framtiden.

5 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

Livet är upp och ner. Det blir i alla fall inte långtråkigt.
"... deras lidanden i landet, deras sorger och deras svårigheter och deras ofattbara glädje..." (Al 28:8)
Vi är i gott sällskap med resten av mänskligheten.
Glad att C:s sjukdomsförlopp blev så pass kort.
Snart är våren här.
modren

Monnah sa...

Men åh, denna himla cancer! Blä... Hoppas att det blir ett relativt smärtfritt slut och att hen inte har småbarn. Kram!

Sara sa...

Å så tungt! Var rädd om dig och bli nu inte försämrad av det här. Hör du det!

Mireille sa...

Kramar i mängd ❤️❤️❤️

Nilla sa...

Kram <3