"This is what you paid for!"

Min barndoms roligaste shoppinghistoria var när vi var i London och gick på Toys'r'us. Vi hade dator tidigare än de flesta och video senare än typ alla. Så somliga i familjen var väldigt intresserade av att lägga sin veckopeng på nåt datorspel. Till slut blev beslut fattat, och vi gick till kassan med alla grejerna. Fodralet var tomt, liksom alla fodral var, och nånstans utanför kassorna skulle man få disken, eller vad det nu var på den tiden. Vi frågade var vi kunde hämta spelet, men kassörskan sa This is what you paid for. Dumheter, så vi försökte förklara. No, this is what you paid for. Inte ens argumentet varför någon skulle vilja betala rätt mycket pengar för ett plasthölje utan innehåll, gick hem. Till slut fick vi dit nån som var lite mer från den här planeten och som visade var själva spelen låg. This is what you paid for, är ett stående uttryck i familjen Klarin och kan betyda allt från att nån har köpt nåt för dyrt till att man har köpt nåt som de andra tycker är onödigt, eller att man har låtit sig lura av priset vad gäller kvalitet och/eller utseende.

Jag hoppas inte Mikael läser detta och om nån här träffar honom, så vänligen undanhåll detta för honom, om ni förmår.

Jag hade tänkt köpa slipsar till honom. Han har önskat sig det, och lite lustig tänkte jag vara och ge honom tre gråa, han önskade sig gråa slipsar. Det är ju lite tråkigt, men men.

Men så fick han några urtjusiga slipsar av Ellen i julklapp, och bättre present kunde hon inte ha valt, och bättre slipsar kunde hon inte ha valt ut. Men eftersom jag sällan tar mig till en affär, så köpte jag tre på ebay från Kina. Rättare sagt så hade jag köpt dem före jul, men till hans födelsedag. Billiga, men inte de allra billigaste. Idag kom den tredje. Den skulle vara grå, med ett diskret guldgult randmönster. Men nej, en rand är gul och två orangea. Alltså, varför tar de foton så sakerna ser snyggare ut än vad de är, men man blir så besviken att man klagar på det på sin blogg och ger dem negativt omdöme på ebay osv osv osv. Jag förstår mig inte på dem. Verkligen.

Före jul fick jag ett pärlarmband med toggle clasp, dvs man stoppar in en låspinne i ett låshål. Min favoritstängning på armband. Det skulle också sitta lite pynt, som nån rosa satinrosett och en strassbeklätt victorytecken, som jag tänkte plocka bort. Jag har haft ett underbart pärlarmband med toggle clasp som jag använt jättemycket. Men det är dags för ett nytt, sista versen är redan sjungen. Så jag testade med det här. Då har nissen som tillverkar armbanden stoppat ihop det som en dagiselev. Spetsat tygrosetterna med pärlkedjorna på ena sidan och the toggle clasp på andra. Hur tänkte ni där??!! Och istället för att den nyanställde/microbegåvade kusinen som de tar emot av snällhet får en riktig instruktion i hur det är meningen att man ska göra armbanden, så skickar de armbandet som det är (misslyckat, oanvändbart) och skickar också med nåt strassarmband på köpet. Som jag inte vill ha. De tycks tro att vi blir nöjda av ett dåligt armband och ett som vi inte ville ha, snarare än att det ursprungliga kommer i det skick de visar på bilden. En helt annan syn på saker märker jag att de har.

Men jag sitter här med en slips i grått och orange, när den skulle vara grå och guld. This is indeed what you paid for...

Dessutom stiiiiiinker den olja, bensin, nåt sånt. Ska man behöva tvätta en ny slips i klor eller? Här lät jag nog snålheten bedra visheten. Tur han ska få andra saker, och tur att Ellen hade köpt så fina slipsar. Hon kan det där med att shoppa i Kina, det kan inte jag...

1 kommentar:

Monnah sa...

Sedelärande historia. Annat än "En sammitask? En totalt värdelös sammitask!" som ju visade sig vara ett riktigt kap. Är det inte det som är alla loppisgalningars dröm? Alltså att hitta sin egen sammitask... This is what you paid for. Hahaha!