Äääääntligen!!!

Det känns som om jag har haft migrän varje dag i flera månader. Vaknar sällan med det, men så växer smärtan i styrka och nån gång märker jag att ett vardagligt ljud gör ont, och då har det blivit migrän.

Var hos läkare redan som nioåring för huvudvärk, och fick mitt första migränanfall som tolvåring. Vi var på tivoli i Köpenhamn och jag gick ensam och la mig i bilen. Är man från min familj så hittar man vägen till Liseberg innan man kan prata rent. Så det var ett rejält anfall. Sen fick jag ett till när jag var 16, med många neurologiska symptom. Från 20-årsåldern hade jag migrän nån gång ibland, inte ens varannan eller var tredje månad.

ME förändrade detta. Förvärring av tidigare huvudvärk är vanligt. De senaste sju åren har mitt migrän (är det egentligen neutrum eller reale?) klassats som kroniskt. Jag får Botox, triptaner, treo comp. Och ändå har jag det rätt dåligt med mitt huvud.

Man hittar små knep, som naprapat som kostar 550:-. Eller vetevärmare, som jag fått i present. Solglasögon, svagt ljud på teven, dricker så mycket jag förmår, kollar synen med jämna mellanrum.

Idag fick jag migrän igen. Piller. Men flera timmar senare gör det fortfarande riktigt, riktigt ont i huvudet. Men som av en händelse registrerar jag att det inte sitter på migränstället, som för mig är innanför pannan. Det sitter i nacken, högt upp där skallen slutar. Och vetevärmaren hjälper inte. Den brukar hjälpa på spända muskler, men nu, inget. Vrider och vänder på huvudet, det känns inte som låsta muskler. Kan inte beskriva det som nåt annat än att det spränger i hjärnan, längst bak/nere innanför skallbenet. Det gör förfärligt ont, så ont att jag inte kan låta bli att gråta, fast gråta är en no-no för den med tät huvudvärk. Och det höll på länge, och blev bara värre.

Jag blev desperat. Måste. Lindra. Smärtan. Nu. Jag blev tröttare och tröttare av att ha så ont. Kunde inte ta treo comp, det var för sent för koffein, och dålig sömn orsakar bara mer migrän. Jag rotade bland smärtmedicinerna och hittade voltaren, som jag hade kvar sen gallstensanfallen. Tårarna hade runnit en bra stund, jag satt och vaggade för att distrahera mig, och jag skrev och beklagade mig i en me-grupp på facebook. Fick genast flera omtänksamma tillrop, som stärkte mig något. Men det här gick bara inte.

Så jag tog en voltaren. Sen en knapp timme är nacksmärtan borta. Är så vansinnigt lättad. En kväll som kostade mycket i uthållighet är äntligen över. Och imorgon ska jag bo i vetevärmaren, ta piller innan det har börjat göra ont, och inte sitta upp mer än en minut i taget.

Det var ju inte så farligt, om voltaren hjälpte.

Jo, det var det. När det blir såhär försvinner de små, små marginaler jag i normala fall använder för att borsta tänderna. Och jag har verkligen små marginaler, och nu är de helt borta. När man bara gråter, både av smärta och utmattning, då kör man på fälgarna.

Så i natt behöver jag verkligen sova. Jag har förresten sovit tre nätter i rad utan att vakna massa gånger, i natt elva timmar, igår tio, i förrgår nio. Det var flera månader sedan och gör så gott!

Jag sa förresten inte till Mikael att jag hade ont i hjärtat förut när vi pratade. Och när det här med huvudet var som värst hade han lagt sig. Men på ett sätt vill jag säga till honom när jag har det extra jobbigt. Men så känns det så tråkigt, måste vi alltid prata om hur jag mår? Hur kul är det? Och ens mamma älskar en oavsett vad, vilket Mikael säkert gör också, men jag vill i alla fall skärpa mig inför Mikael. Vill inte vara ett vrak, vill stärka och hjälpa honom. Sån är ju kärleken, ju.

ME-grupperna på facebook har räddat mig några gånger när jag har blivit emotionellt tömd och går på bensinångor (andra liknelsen om bilar, jag som inte ens kör!). Alltid några stackare som är vakna.

Fy vad skönt det känns i mitt huvud. Bara lite darr, som efterskalv. Som att man har haft ont men inte längre. Bara typ ett på smärtskalan.

Förresten frågade de mig om det när jag åkte in akut med gallan. Jag svarade nio, eftersom jag tyckte att tio var förbehållet dem som svimmar av smärta. Och så säger nån tolv!! när de stukat en tå. Jag har sånt rättvisepatos.

Jag har också ett helt normalt huvud. Ja, det kan diskuteras, men det gör inte ont i alla fall. Det är dagens lycka.

Dagens middag är det andra. Hitkörd av pappa, för att Mikael jobbade över. Eller vad man kallar det, han är ju sin egen chef, men han måste å andra sidan bara bli färdig när kunderna har problem.

Nu babblar jag på, lullig av smärtmedicinerna och sömntabletterna. Den som vill veta nåt hemligt, fråga nu, för jag tror jag skulle avslöja allt!

Men nej, jag ska inte föda George Clooneys barn. Jag vet inte ens vem som mördade Palme!

Och apropå mord så har visst Englas mördare blivit misshandlad i fängelset. Så ska det ju såklart inte gå till, men samtidigt gillar jag att även härdade brottslingar har nån hederskodex där barnamördare och pedofiler är bottenskrapet. Fast stackars hans mamma. Hur förhåller man sig till att ha en barnamördare till son?

Godnatt, gott folk, eller godmorgon, alla med normal dygnsrytm!