Vad ni är fina och kloka!

Vad imponerad, stolt och glad jag blev över era kommentarer på förlåtelseinlägget. Jag gör så här, rutan i kommentarerna är så liten, så nu ser jag bättre vad jag skriver.

Tror precis som Sara att förlåta inte betyder godkänna eller acceptera. Men du skrev nåt om skuld, som i vara skyldig någon något, och där började jag tänka. Jag vill att hen ska råka lite lagom illa ut för att hen gjorde nåt väldigt dåligt mot nån i min familj. Och det var den hämnden som jag inser inte är varken civiliserad eller nyttig för mig. Så när du nämner skuld, kanske kan jag istället tänka att hen är skyldig mig lite dåligt karma, men jag efterskänker den skulden. Det kan gå hur som helst för hen, och det påverkar inte mig längre. Det kanske är en väg som kan leda mig till att förlåta.

(Och självklart pratar inte jag heller om triviala vardagsgnabb.)

Mamma, det kan hända att du är lite för religiös för en del här, jag har ju inte koll på vilka som är här. Men å andra sidan är det ju min blogg, och min mamma, så vi fortsätter som förut tycker jag! Jag hörde också på det talet, och tänkte på hen. Men jag tycker inte det är rättvist att Kristus ska bära hennes synder, jag vill att hon själv får betala för dem. Och det kanske hon kan få, men då blir nog motkravet att jag i gengäld får betala själv för mina, och det är ingen bra idé.

Jag märker att jag egentligen inte vill henne illa, jag bara vill att hon själv ska vara på den mottagande sidan av vad hon gjorde. Jag vill henne inte rent allmänt illa, bara att hon verkligen ska förstå och känna den smärtan hon orsakade. Men jag tror på en Frälsare som frälser, inte urskillningslöst, lite hipp som happ, utan i enlighet med vad folk har gått igenom i sina hjärtan och sina liv. Så han släpper nog inte henne med en "high five, nu börjar festen." Hon kanske måste erfara smärta, så som hon åsamkat, men det behöver inte ha med mig att göra. Jag behöver inte bry mig om det längre.

Anonym, var så hemlig du vill, men var så hjärtligt välkommen!!! Din historia är väl av den värsta sorten. Den som gör nåt ont mot ett barn, den har man inte mycket till övers för. Kanske är det dock som det sägs, att den som är förövare ofta först varit offer. Då förstår man hur viktigt det där arbetet med försoning är, att komma ut på andra sidan av skam och skuld. För jag tror som du säger, att det kanske inte handlar om förlåtelse i den situationen. Att försonas med tanken på att det har hänt, att inte känna skam och skuld, det låter mer än stort. Men ett steg i taget. Tack för förtroendet!

10 kommentarer:

Sara sa...

Är det nån som kanske kan räkna med "High five, nu börjar festen!" så är det du och alla andra som missat så mycket partajjande här på jorden! Rock on!

Anja Olergård sa...

Får en inre bild av Sankte Per som dansar i särken. Tänk, när alla orättvisor rättats till och alla kan vara bara glada. Oh, happy day :)

AL sa...

Ja, det blir rena rama Soul Train nedanför den där skylten på grinden där det står "parkera kometerna här"

Får en intre bild av Hayley och Anja som dansar bugg i särkar.

AL sa...

Ja, det blir rena rama Soul Train nedanför den där skylten på grinden där det står "parkera kometerna här"

Får en intre bild av Hayley och Anja som dansar bugg i särkar.

AL sa...

Ja, det blir rena rama Soul Train nedanför den där skylten på grinden där det står "parkera kometerna här"

Får en intre bild av Hayley och Anja som dansar bugg i särkar.

AL sa...

Tripplar den automatiskt fåniga kommentarer eller?

Monnah sa...

Jag läste förlåtelseinlägget sent omsider och tyckte ni alla hade så bra insikter! En av mina goda vänner här råkade ut för det hemska att en nära släkting förgrep sig på hennes döttrar för ett par år sedan. Flickorna var 2 och 4 år och det var fyraåringen som fick de "stora" övergreppen, de som ledde till att det hela uppdagades. Både min väninna och hennes terapeut är troende och det som min väninna blivit mest hjälpt av är det faktum att hon inte behöver tycka att det finns något okej med de aktiviteter som hennes döttrar blivit utsatta för. Det finns heller inget i vare sig hennes, hennes mans eller hennes döttrars beteende som har uppmuntrat utnyttjandet, så i hennes fall handlar det mest om att förlåta sig själv, att hon inte kunde "räkna ut" vad som försiggick innan det redan hänt flera gånger...

Att ständigt förlåta allt och alla och samtidigt låta alla som gör fel fortsätta om och om och om igen blir ju lite galet, eller hur?

Anja Olergård sa...

Och jag har ju återigen glömt ta kort på mina komet-streamersarna! På direkten satt jag och luktade på naturen, på hemvägen körde jag i full fart i alla vattenpölar! Hade görkul!

Sara sa...

Jag funderar på om man inte kunde göra vuxenstreamersar av gardintofsar eller liknande ...

Anja Olergård sa...

Jo, och det kan fk säkert se som arbetsförmåga.

Själv har jag fått en bokidé. Tydligt arbetsförmåga. Kokbok för ovilliga. När man måste göra middag till barnen och är ointresserad av att laborera. Inga konstiga ingredienser eller finlir. Typ hur kan man göra makaroner och köttbullar till en ok middag.i