Rekord

Idag har jag nog slagit dumrekord. Sov väldigt mycket för lite i natt, plus att jag var på Ica i förrgår. Jag har nästan inga minnen från idag, så blir det och det är lite läskigt emellanåt, men... Ja, nu tappade jag tanken. M har varit tålmodig med mig idag. Han tar det bra när jag frågar om, och ändå inte fattar. Och har glömt igen efter fem minuter. Men jag skar lite gurka utan blodvite. Sån där färdig sallad är så lyxigt! Skulle gärna ha såna till middagen och variera extrainnehåll och dressing varje dag, det var det jag skulle säga.

Och det där med nåt annat, vad var det? Jo, att. Nehej , borta. Jag har i alla fall sagt prosit till Mikael två gånger, precis efter att Andrew Davies på Qi sa att en del blir sura om man inte säger grattis, jag menar..., vårflod? Varsågod? V:et ska nog bort, b kanske, fritz! Nej. Kliv ur min hjärna nu,... Tomgång, racket, plantera, nåt med p, post, pPROSIT! 

Som ni förstår har jag inte fått betalt för mina tankar idag. Jag har inte heller utfört något som helst arbetsliknande, om det inte räknas att jag skar 1/6 gurka till salladen. Och så har jag klätt på mig, och av mig, det är sällan rätt temperatur hela dygnet.

Men jag känner mig så trygg med Mikael. I mig själv om jag blir sämre känner jag mig inte trygg, men att Mikael kan ta det, kan lösa det, kan fixa, kan duscha och tvätta håret på mig, kan ge mig mat på sängen, mosad om det behövs. Det är rätt skönt att han är så factual. "Bara så här är det nu, då utgår vi från det helt enkelt."

Tyvärr har jag inga roliga felsägningar från idag.

Men det har vi snart glömt. Jag har lite svårt att skriva på tangentbordet på telefonen idag, men nåt dravel kommer det ju ändå!!

Jag känner utveckling i vårt förhållande och i mig själv i vårt förhållande. Bra det.

Fast jag vet inte om jag hade tänkt komma fram till nåt. Det är borta, men här är ljuva snarkningar (ja, faktiskt) och en Tara som väntar på att bli bläddrad i. Livet på en pinne! Och jag fick några suuuupergoda svenska jordgubbar idag med berg av vispad grädde. Något minne skapade jag visst, trots seriös strejk på kontoret!

Och till alla mina medsystrar/ME-bloggare, Sara, Mireille, Linda, Nilla, Cecilia: Kattis får gärna börja igen. De jag säkert glömt!! Ni betyder så mycket för mig. Kontakt med omvärlden på ett minst energikrävande sätt. Fint så.

Må så fint, era krämbullar (jag har sett att folk ibland kallar folk för finskorpor, men jag tycker det är väldigt poetiskt, men kulinariska tydligt underkänt. S om det är nån som undrar, så är det krämbullar ni är. Vadå sockerabstinens? Vem?

Det har jag glömt.

Men hörna, jag fick tidernas snilleblixt!! På den där byt/donera-sajten på fb kan man lägga ut vad man vill ha. Jag har urväxta kläder, tänkt om jag kunde byta dem mot något hembakat! Jag blir hög på tanken!

Men med hänsyn till min nya fetmedicin, som jag absolut bara tar två av, inte tre, och som redan förra veckorna eller två har gett mig fyra kilo, så blir det inte än på ett tag. Men om jag skärper mig nu, går ner 17 kg till, det kan jag gå ner på två månader om kroppen funkar som den ska. Då kan jag vara vitast på stranden men inte fetast! Drömmer om att åka bort när vi firar 5-årsdag, och tänk om jag då väger (fort, vad blir 87-17 kg, jo 70. Och då säker jag gärna bort två kilo till så man kan äta efterrätt på data utan att spräcka byxorna.

Men 70 kg låter underbart. Då är jag hel normalviktig, kan köpa vad som helst. Normala storlekar i normala affärer. Eller, som jag säkert gör också, fyndar på ebay. Både blusen och kjolen jag hade idag är från ebay och jag äälskar dem. Fast jag har klätt av mig så det blir inga bilder.

Men nu är det slutfört. Ni fattar, man slutar ju aldrig att... Osv

Förresten har jag tänkt mig att köpa mig ett attefallshus när Mikael dör. Om jag inte bor kvar här. Då skulle jag ju få hemtjänst, det är annars det tilltalande med attefallshus, att de har både kök m diskmaskin, toa m dusch, sov- och samvarodel. Som är så litet att man faktiskt skulle kunna sopa golvet själv! Så lyfter de ner huset helt klart på nån tomt. Jag har bara ingen tomt just nu, men det är ett senare problem. Jag längtar inte till Mikael trillar av pinnen, men jag har alltid drömt om hus och inredningar och stilar osv. Och för en me-sjuk är ett attefallshus nog rätt bra. Ytan räcker får det man behöver den till, men slösar inte ytor och lister som hemtjänsten måste damma.

Nu har jag ingen aning om vad jag tänkte skriva, men ni har fått nog idag.
Hejhej, finskorpor och andra bakverk!!

9 kommentarer:

Sara sa...

Det saknas uppenbarligen ett test blan alla dem vi gjort på sistone typ "vilken klassisk roman/shakespearfigur/hundras är du?", nämligen "vilket bakverk är du?"!
Så jag drar till med att du måste vara en sån där vahetere ... en sån där italiensk som är finskorpig på utsidan och riktig goding på insidan och mascarponesmeten är förmodligen inte alls så fet som den försöker påskina ... cannolo! (så måste det väl heta i singular?)
Själv är jag definitivt en semla, kan inte bli mycket annat!

Bra idé med huset, och så kan du ju sätta hjul på så blir det en husvagn!
Du ser, till och med på dina skruttdagar flödar du av bra idéer! Nu ska jag googla på dem och lära mig nåt nytt!

Klarins sa...

Roligt med vilket bakverk är du!
Anja, visst är du en croissant?
Jag är nog en kladdkaka.
Eller helt enkelt hembakat bröd. Säg till när du vill ha igen.
Glad att du har Mikael den ståndaktige (meaning lchf).
Har haft en ryggvecka, och när det var som värst skickade jag maken att köpa choklad. Det botar paniken. Förstår hur svårt det är att låta bli carbs när man är sjuk jämt.
Ni med alla era strålande idéer, kan vi utlysa en tävling om den perfekta lchf-ersättningen för snabba kolhydrater? Nåt bättre än bär och nötter?! Som ger omedelbar tröst och lindring?!
När min salig mormor låg för döden, bad hon att få en hembakad brödkaka att lukta på, för hon kunde inte äta. Kan det vara nåt? Lukta på lite lösgodis och bli mätt av sockerlukten?
Nä, bättre förslag kan ni nog komma på. Väntar ivrigt.
modren

Anonym sa...

Ersättningsprodukter för sockerkickar finns: säljes illegalt kring Sergels Torg!
/Sara

Cecilia sa...

Åh, en krämbulle är jag gärna. Skorpor är alldeles för magra för att likna den här kroppen. Krämbullar låter fint! Jag tror du, Anja, är en dumlemuffins med ett gömt guldsmycke inuti kolan.
Mums och kramar, med hopp om att det ska komma piggare dagar snart!

Anja Olergård sa...

Ni försöker bra med cannolo och croissant. Men jag blir nog hembakad kanelbulle. I värsta fall muffins med kardemumma eller citron. Men nej, kanelbulle. Hembakt är godast. Det var nog tio år sen jag bakade. Minns också de magnifiiiiiika frallor jag gjorde av franskbrödmix. Dreglar lite nu.

Anja Olergård sa...

Cecilia vinner på fjäsk med smycke i!

Själv är jag för pragmatisk för det och är rädd att jag ska bita av en tand. Dem får man hålla hårt i nu när man börjar bli gammal.

Klarins sa...

Men snälla - sluta kalla dig för dum, fet och ful! Du har det inte i dig.
Du är smart, kurvig och söt! Och snällllll, vilket är så mycket mer värt. Basta.
modren, snygg kärring

Mireille sa...

Går in och läser här när jag är som hungrigast och egentligen borde sova. Jag är en kladdkaka helt klart, men är allergisk mot dom flesta ingredienserna och även lite mot mig själv. Tack för tacken, tack tillbaka, för vi bloggar - alltså finns vi! Håller med öm mor, du är snygg punkt slut, innerst inne och ytterst ute och däremellan <3

AL/Scandinavian Christmas sa...

I en av sonens filmer utbrister en tomte till en träleksakspojke: Du har inte så bra minne, men du har väldigt bra glömme.

Den repliken ligger mig varmt om hjärtat.