Gammalt å nytt

Igår undrade jag hur jag skulle orka duscha idag. Det gjorde jag inte, och Mikael tvättade mitt hår. Men jag sminkade mig själv, och var både förnöjsam och i viss mån charmerande (detta härrör jag till att en person frågade om jag gått ner i vikt och en annan tyckte sig tala för hela gruppen när han sa att Vi älskar dig). Om någon tyckte att jag stank så höll de det för sig själva, men blir vi inte bjudna nästa år får jag börja arbeta på hygienen.

Ja, min man sover som vanligt, och jag är vaken, som vanligt.

Jag har läst bloggar i tre timmar och har nu alldeles överdoserat på präktighet. Och på folk som tycker att det är jättekäckt att göra pyssel av toarullar och silkepapper, tar bara tio minuter. Nej, duka med silvriga vackra saker på nyår köper jag, inte att spara sina toapappersrullar. Men ni är såklart välkomna att ha vilka gudaförgätna hobbies som helst.

Kusin Katrin skulle måla naglarna mer, och jag är benägen att sno den, som nyårslöfte alltså. Förra året snodde jag Senjas Mer läppstift, men jag kom såklart inte ihåg det och lär inte komma ihåg det med naglarna heller. Men Linda hade som nyårslöfte att hon inte skulle börja röka 2014 (heller) och där har vi ett nyårslöfte jag kan köpa och slå in i silkepapper, badam!

Är lite tvehågsen inför nyårslöften. Dels blir jag lite upprorisk när kollektivet ska göra nåt och då vill jag inte göra det. Men å andra sidan så är det bra och man utvecklas och blir mer tillfreds om man strävar och når dit man vill. Så, blir det några löften eller inte? Det där med rökat kanske är vad jag klarar att lova, med tanke på den grad av kontroll jag upplevt i mitt liv de senaste par åren.

Jag kan ju i alla fall säga vad jag vill, hoppas och drömmer om nu för det här året som faktiskt har börjat. Semester. Jag är ju ledig jämt, men att åka nånstans vore en dröm. Jag har inte orkat det på ett par tre år, så semester önskar jag mig hett. Sandstrand, badvänligt vatten och sätta sig vid dukat bord är allt jag ödmjukt begär.

Sen vill jag så gärna att vi ska få lite sprutt på organiserandet och röjandet. Det ryms inte mycket trams hemma hos oss, och vi behöver göra plats. Ta bort och slänga är inte så traumatiskt som i Hoarders, men det ska bara göras, man ska ha tid och ork och allt samtidigt. Men det önskar jag mig för nästa år. Och att stoppa in lite nya inredningsdetaljer som jag har hamstrat inför avtäckelsen. Krävs ett ikeabesök först bara.

Sen skulle jag vilja duka fint och bjuda folk på middag. Inte nödvändigtvis barnen, även om de är de bästa gästerna, utan några som kom för mig, som var vänner. Det blir så lite på den där sociala fronten. Är nyår enda gången på året som jag träffar andra än vårdpersonal, frisören, tandläkaren, kassörskan på hemköp och posten och apoteket? Ja, jag var väl på en julkonsert i år också, och i kyrkan en gång utöver det, det önskar jag mig också mer av. Fast nu börjar det bli farligt, de här sakerna har: inte gått i år, och jag vill inte känna att mitt liv är ett misslyckande. Så jag brukar inte sätta mål. Men jag får väl ta ner dem riktigt, riktigt lågt, så till och med jag kan klara dem, as things are. Så istället för att få Nobelpriset i litteratur, som väl inte är ett särskilt troligt livsmål utan mer en hemlig dröm, så siktar jag på att läsa i alla fall en novell i julklappsboken av Alice Munro. Bara jag blir färdig med den där eländes Dan Brown.

Svärmor fick förresten den i julklapp av nån. Svärfar fick gewe:s bok om Pinocchios näsa. Man vet att man köpt rätt bok när svärfar öppnar och viskar: den här gav jag Vanja i julklapp. Men de ville hellre behålla min/vår, eftersom den hade Leifs autograf i. Mikael fick en fin kokbok av Per Morberg, spännande särskilt som vi åt hans boeuf bourguignon idag. Kan dock säga att receptet på ica.se är snäppet vassare. Vi fick dock gå ifrån Annyas hemgjorda glass och det var nästan så jag ville vara kvar. Men jag kan ha som nyårslöfte att ta fram glassmaskinen! Så lämpligt nu när jag ska börja på riktigt att äta lchf, att göra glass av ägg och grädde och bär eller choklad, mmm, gott nytt år blir det.

I januari ska jag till hudläkare, mest med tanke på att alldeles för många som delar gener med mig har fått skära bort läskiga grejer, och jag har en stor leverfläck under foten, vilket man visst inte ska få om allt är som det ska. Så där ska kollas alla många leverfläckar, som har växt olyckligt i liknande jordmån. Och jag hade förresten inte tänkt mig få någon cancerdiagnos under 2014, varken melanom eller nåt annat. Fast kanske, om jag då får Rituximab, att det skulle vara värt det, om jag blev frisk från både cancern och me:n på samma gång. Men nej, jag önskar mig inte cancer så jag kan få rituximab. Rituximab däremot önskar jag mig hett och intensivt. Tänk, en liten studie på Danderyd?

Önskar mig också att jag ska orka gå och klippa mig snart. Det var ett halvår sen sist och i januari har jag redan tre vårdbesök. Så kanske att jag kan bli klippt före Alla hjärtans dag, så jag kan se söt ut när jag klipper med ögonen mot min älskade?

Å, jag önskar också, lika hett, här sparas inte på krutet, att Mikaels knä ska läka ordentligt. Han har inte fått resultatet av MRI:n än, men jag hoppas så att det går att bota/fixa, så han inte får gå med smärtan och haltandet för gott. Det önskar jag mig mest av allt i år.

Och så två saker till, som är görviktiga, som jag inte säger här, för det handlar om andra, och två, nej tre till som vore väldigt väldigt önskvärda. Och säg nu inget om det i kommentaren, mamma, om du önskar samma, för alla kan läsa kommentarerna.

Ja, även om man inte är mamma så här man hjärtat fullt av önskningar för sina nära och kära. Det var väl därför Adam gav Eva hennes namn -- som betyder moder till alla levande -- innan de ens fått några barn och fortfarande ägnade dagarna åt att göra blomsterkransar i lustgården. En kvinna är en mor, vare sig hon har fött barn eller inte. Jag kan ju till och med få moderskänslor för Vanna the dog, if you catch me on a soppy day. Jag tror jag ska tänka mer under nästa år på vad som finns i mitt innersta, det där djupt kvinnliga och mänskliga. När det yttersta nu funkar så väldigt dåligt får man ge sig på det storslagna inre. Hur kan jag göra Mikael lycklig? Lycklig att leva en dag till, med mig? Lycklig att komma hem till mig? Lycklig när han samtalar med mig? En del i detta är att jag måste spara energi åt honom. Jag får inte göra av med dagsdosen på oviktigheter.  Jag måste också lägga viss energi på mig själv, så att jag mår så bra fysiskt och psykiskt, att det finns nåt mer av mig att älska än ett torrt skal. Det här är viktiga grejer. Och kanske går de att kombinera med nagellack. Jag ska ta mig en tur på tradera. Ibland går både lancomeläppstift och essienagellack för förvånansvärt lite. Högt och lågt, sånt är livet.

Idag var jag både och, hög av roligheten att vara på stor parmiddag, samt hög av mina klackar. Samt lite låg av att den dubbla dos sömnpiller jag tog idag inte ens har framkallat en ynka gäspning. Jag måste få sova ikapp efter jul/nyår, sen får jag ta itu med dosminskning. Mitt migrän har varit så påstridigt den här gången. Undrar om sprutorna hamnar annorlunda, eller varför det verkar ta olika?

Well, well, även om jag inte är trött, så är jag trött PÅ. Helt ueberseriöst har jag tröttnat på min egen "röst" nu.

Fast förresten ser jag fram mot finbesök i juli. Det är storkalifen från Narvik som kommer på visit till den menlösa. Oerhört vackert så.

Fast är det Tromsö du bor i, tänker jag nu? Har sömnpillrena trots allt gjort nån nytta?! Fort, somna! Med telefonen i handen som Mikael, det gör inget!!

Hejhej, govänner, och jag hoppas på ett älskligt gott år 2014 åt er alla var och en.

4 kommentarer:

AL/Scandinavian Christmas sa...

Storkalifen fick börja året med ett rungande gapskratt som varade hela förmiddagen. Tack för det!

Monnah sa...

Det blir ett härligt nytt år, det hör jag ju! Hoppas att alla önskningar på din lista går i uppfyllelse. De är trots allt inte SÅ giganormiska att de inte skulle kunna göra just det. En dag i taget, lite i sänder. http://www.youtube.com/watch?v=vRd7xDIacik

Den medelålderskvinnan sa...

Ett lite smågalet, härligt nytt till dig du coola fru O!
Stor kram

Anja Olergård sa...

Tack, kära vänner, och hjärtligt tack detsamma!