Slapp laga middag idag också -- Grabbarna på La Bella vet hur jag vill ha min Calzone (med ananas!).
Vi åt pizza hos mamma, som var ensam hela dagen. Hon sa att hon hade tvättat, och "kokat slipsar". Förklaringen kommer av att det inte är så lätt att äta en smältdroppande Dajmstrut, och om man doppar området på slipsen med fläcken i kokande vatten försvinner den. Mamma har gjort så med blusar och skjortor också. Dagens husmorstips. Men det lät för komiskt när hon sa det.
Sen, precis när vi kommit hem och jag hade plockat in mjölken i kylen, såg jag att det var konsert (i Proms-serien) med Jamie Cullum och 27-mannaorkester i Royal Albert Hall i London. På med TV:n fortare än kvickt. Jag är ett gammalt fan! Och hjälp, vad jag njöt!
Jag älskar hans röst. Som Bregott som har fått stå ute nån halvtimme. Och med plötsligt överraskande mörka djup och en vuxen klang som han inte borde ha fått än.
Och så älskar jag hans pianospel. Hans ackord är inte så megajazziga att man smäller av, utan oftast bara lite lockande, som när Allison Krauss sjunger sirensånger i Odysseus/Oh Brother where art thou. Pop och snälljazz och emellanåt en liten nypa Oasis faktiskt, i en ljuvlig blandning. Hans pianospel flirtar ibland lite för mycket för min smak med det gammaldags jazziga, men det står jag lätt ut med. Han måste väl få flippa ur också när han känner för det. Och det är som att se massa råttsvansar flyga på tangenterna. Hans handleder ser väldigt starka ut. En del pianister ser ut som om de klappar pianot, men det gör inte Jamie Cullum. Men det är råttor som leker på tangenterna.
Och synkoperna! Ajajajajaj! Inte bara dem, även de vanliga rytmerna är haunting. Jag är helt slut, för det var bara under ett par smöriga låter jag kunde klara av att inte nicka, klappa, vicka på fötterna eller på annat kroppsligt vis hänga med i musiken. Medryckande är bara förnamnet! Och så låg jag i soffan och log mest hela tiden.
Sicken lördagskväll! Konsert av en av ens favoritartister -- hemma i vardagsrumssoffan! Det gjorde Mikael bra.
Men nu orkar jag inte hålla händerna uppe på tangentbordet mer, så jag ger mig. Ni kan lyssna på Jamie Cullum själva på Spotify eller YouTube, ifall ni inte känner honom än och vill höra hur han låter. (Prova gärna hans version av Rihanna's Don't stop the music. Som lite lagom läcker inkörsport.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar