Jag blir sällan riktigt arg. Men nu har jag nyss höjt rösten mer än jag gjort på länge.
En fluga har hållit mig sällskap ett tag. Han envisas med att sätta sig på datorn. Jag envisas mera genom att vifta bort honom, alternativt försöka smälla honom till döds när han inte sitter på bildskärmen. Han ger sig dock inte. Korkade flygfä; irriterande, korkade flygfä!
Så nyss höjde jag rösten åt honom, helt omedvetet, och var riktigt arg och irriterad när jag sa: Men sitt inte där!
Det känns ganska ointelligent att bli arg och tappa humöret.
P.S. Flugeländet har inte kommit tillbaka sen jag skrek åt honom. Förstör det hela kontentan av blogginlägget?
1 kommentar:
Haha Anja.. Jag tyckte väl det där andra skällsordet du skrev om flugstackarn inte riktigt lät som dig! Du måste varit riktigt arg. =) Jag har alltid undrat varför folk som vill skriva ett fult ord rättfärdigar det med en liten * istället för sedvanlig vokal. Den stackars läsaren tvingas ju ändå tänka ordet i sitt huvud när han läser. "Eländet" är mycket bättre. Du slipper skriva "El*ndet" eller nåt sånt. =)
Skicka en kommentar