Så ledsamt

Jag har bott i ett av de här husen på Dragspelsgatan i Västra Frölunda.

Är såklart görsur på de dumma personer som ägnar sig åt bilbränning. Hur kan det vara ett personligt nöje att begå brott, att förstöra sin egen framtid, göra föräldrar förtvivlade och dessutom skapa jätteproblem för en massa människor som inte har gjort dig nåt ont. Om vi fick bilen bränd skulle Mikael inte kunna köra mig till doktorn och jag vet inte hur många timmar det skulle ta honom att åka pendel mm till jobbet. Förutom det rent ekonomiska att man skulle behöva köpa en ny bil och man får aldrig lika mycket på försäkringen som man betalade för bilen.

Jag vet inte hur man får ungdomar att inse hur mycket skada de gör.

Förresten minns jag hur Johan och jag busade genom att slänga in rönnbär genom folks brevlådor på ett hus i två våningar bredvid lekplatsen på Gårdskullavägen. Om en gammal människa bodde där var det jobbigt att böja sig ner och plocka upp rönnbären. Men det var inte direkt ett samhällsomstörtande bus och vi var 6 och 8. Men inte tänkte vi på konsekvenserna, jag kanske gjorde det för jag var lite motvillig, men inte min bror.

Jag vet inte hur gamla dessa personer är och jag vet inte hur man bäst får deras hjärnor att inse vidden av vad de gjort. Men jag tror på omedelbara konsekvenser. Att de får vara med och se hur det går. Men de drabbade vill inte sitta och gråta i soffan medan buset tittar på, så jag vet inte hur man gör i praktiken. De borde i alla fall bli skyldiga värdet de brände upp, och har de inga pengar så ska de jobba av skulden. Obarmhärtigt, utan privata uttag till fickpengar. De drabbade blev obönhörligt och ofrivilligt drabbade och det bör de skyldiga också bli. Slut på jamsande.

2 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

Här har ju vi också bott! I en av "kommandobryggorna". Och mormor och morfar!
Jag tar detta personligt. Lider med alla stackare med brända bilar. Vem vet hur mycket bilarna betydde för dem, hur de hade sparat, hur de satsade på att inte helförsäkra för pengarna inte räckte :-(
Men vad talar politikerna om? Om utanförskap, om att "vi" har svikit dessa ungdomar, att de måste ges en meningsfull sysselsättning bla bla bla.
Var finns det egna ansvaret? En normalt funtad person finner inget nöje i att sabotera för sina medmänniskor. Helt sjukt!
modren, arg och besviken

Anja Olergård sa...

Ja, du har rätt! Jag har bott där två gånger ju, en gång som bebis och sen när jag flyttade hemifrån.

Tänker också på alla som inte bara "kan köpa en ny bil". Som vänder på varenda krona och nu får en hemsk period, kanske får åka kommunalt i timtal och får problem att hämta barn i tid, eller som inte får en lika bra bil för pengarna. Som får lägga tusentals kronor på hyrbil osv. Fy sjutton! Egentligen är jag inte särskilt för fängelse heller, för vad är det om inte betald mat och husrum, sysselsättning och kanske en examen. Ja men de är ju inlåsta, det är ju förfärligt för dem. Jag känner folk med ME som är "inlåsta" och DET är förfärligt! Att hamna i finkan för att man bränner bilar är mest ens eget fel. Hur kan man rehabilitera brottslingar utan att kostnaden hamnar på samhället och de medborgare som sköter sig? Det undrar jag inför valet. Jag vet att straffarbete inte är så civiliserat, men ibland undrar jag. Att straffa med fängelse är som när ens barn har varit dumma och man säger gå till ditt rum, där alla deras leksaker finns och ingen skäller på dem. Fast barn som blivit väldigt "straffade" är ju inte lyckligare eller dugligare än andra. Det är svårt!