Ledsen

Min bror och hans familj kom hit från USA idag och jag orkade inte ens åka till andra sidan rondellen och träffa dem. Min syster kom också från Skåne, det är nästan samma sak som Amerika. Skämtar för att jag är ledsen. Efter hemtjänstens dusch låg jag i underkläder och orkade inte klä på mig. På hela kvällen. Stod upp och gjorde mackor, det är allt. Det må väl vara hänt, jag hade migrän och det blir jag extra trött av, men grejen är att jag har försökt vila mig extra mycket hela veckan inför att de ska komma, och så kan jag inte klä på mig? Jag blir såklart jätteledsen och undrar hur vistelsen ska gå. Hemtjänsten tyckte mitt huvud slängde extra mycket idag och det hade hon säkert rätt i. Helt kraftlös k kroppen. Och då är jag ju normalt sett inte särskilt kraftfull. Fy, ibland deppar man ihop. Om jag inte orkade idag blir jag ännu mer tvungen imorgon. Och tvungen är fel ord, för jag VILL ju  fruktansvärt gärna, men min kropp vill inte och det är den jag måste tvinga. Skulle önskat att jag kände mig extra bra, så kroppen varit lättövertalad. Inte extra dålig och jättetjurig om jag gör NÅNTING.

Men jag ska komma ihåg att jag har haft migrän nästan hela tiden sen vädret slog om, och jag blir ofta deprimerad av migrän, både för att det är jobbigt att må dåligt och ha ont men också för själva migränen. Eller ja, jag kan plötsligt känna mig deprimerad och bli förvånad, och så inser jag att jag har migrän. Numera hänger de ihop för mig. Det känns som om migränen går i vissa banor i hjärnan och att de är som djupa spår som man bara behöver komma i närheten av för att trilla i. Skulle skriva att jag känner mig maktlös men då började jag störtgråta. Och samtidigt pratar nye läkaren om att jag kan åka på bröllop i Tyskland om jag bara pacear ordentligt (fast det kan ju inte hon veta). Det blir jag ju jätteledsen för, för det betyder ju att när jag inte åkte på bröllopet i somras så var det bara mitt eget fel för att jag inte pacear eller att jag känner efter för mycket. Båda känns lika ledsamma och även lite kränkande. Mikael tycker jag är värdelös på pacing, han märker ju hur många gånger varje dag han uppmärksammar mig på att jag är andfådd, borde sitta ner, borde röra mig långsammare. Och så kan jag glömma av det fast det var 20 sekunder sen han sa det. Då verkar det ju både som om jag totalt struntar i vad han säger, struntar i att pacea och m a o att det är mitt eget fel att jag inte kan åka på bröllop. Ska jag behöva göra en lapp med när jag pacear och när jag inte pacear? Ha en sån där räkna folk-klicker och ha ena fickan för pacear och andra för inte pacear. Eller ha en pulsmätare med alarm om jag går över 100 i puls. Det är nog det bästa alternativet.

Jag måste också komma ihåg också att jag har haft en bra migränsommar i år, men en dålig sovsommar. Knappt hade jag hämtat mig från den där månaden när jag sov dåligt i våras förrän det blev en enda lång värmebölja som störde min sömn. I vanliga fall tror jag att jag brukar vakna för tidigt och få ta nya sömnpiller bara nån gång i månaden och nu har det varit flera gånger i veckan. Även en enda "delad tur" sänker graden av vila jag får av nattsömnen. Och man blir också deppig av att sova dåligt. Även om inatt (6 1/2h +4h) inte var så dåligt så var det inte nog, efter en hel sommar av inte nog. Och alla saker däckar mig nu. Oro, migrän, roliga planer, allt. Blir jättestressad och ledsen.

Men igår kände jag på magen och tyckte den var mindre än den brukar. Idag tycker jag också det. Så jag gissar att jag gått ner 2 kg. Men hemtjänsten säger att hårtappet har lagt in en högre växel igen, efter att ha lugnat sig lite. Hon har ju flera år att jämföra med. Tror att det där hemska tiden när jag verkligen tappade extremt mycket, ca 1/3 av allt hår, var precis innan hon började men att jag har tappat i mindre skala i flera år. Jag har ätit nåt tillskott som skulle hjälpa till med sköldkörtelhormonerna, kanske gjorde det nytta ändå. Alla tillskott låter ju som att om man inte äter dem så kommer det ena efter det andra i kroppen inte att fungera. Förstår att det är så man uttrycker sig för att lura lättlurade typer som jag att man behöver köpa det ena efter det andra medlet.

Jag har i alla fall separerat mitt Levaxin från tre andra piller som jag har tagit ihop i kanske 8 år. Man får inte ta det med Östrogen, antacida, betablckerare, för då minskar effekten av levaxin. Nu har jag 3 1/2 - 4 timmar emellan. Det har jag fått läsa mig till i Fass. Vore ju synd om läkaren gör det när ben förskriver ett nytt preparat. Men tänk om jag kan gå ner i vikt om ämnesomsättningen sätter fart lite! Jag mår ju dock verkligen inte som nånting alls har satt fart i min kropp, förutom tarmarna. Men det kan ju också vara ämnesomsättningen!

Jippi! Jag ska bli smal!

Jag vet, jag är helt rysk ikväll. U p a.

2 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

Gänget var ju här igår på lunch och middag, och i morse på frukost. Vi var alltså 9 st. Det var närmast som en tromb, eller bombnedslag el liknande. Vilken ljudnivå! Och så spelar nån på pianot samtidigt :-) medan alla försöker göra sig hörda. Alla är underbara, absolut underbara, jättegoa barn, men oj så intensivt.
Nu har vi skickat iväg dem på pendeltåget - spännande - de ska se nån barnutställning inne i Stockholm om vikingar. Bra att de lär känna sina förfäder.
Och vi hinner andas några timmar. Och lyssna till tystnaden.
Innan det är dags att förbereda maten.
Vill bara säga att hur trevligt det än var igår, så hade du gått under.
Och att du kan pacea så du kan åka på bröllop är bara dumheter. Kanske du skulle pacea så du kan springa maraton, eller klättra i berg, eller gå runt på Ikea Kungens kurva?
modren

Anja Olergård sa...

Tack mamma! Det var precis vad jag behövde höra!!!!!!!!!!