När jag läste det här kom det en gråttsunami. Jag känner mig så värdelös, nja, snarare nyttolös, för att det svåra i mitt liv bara riktas inåt. Ingen blir hjälpt av att jag har det dåligt och ligger och övar på tålamod och glatt humör.
Och min högsta dröm är ju att skriva och hjälpa människor, få dem att se andra synvinklar, hjälpa dem att tänka ut saker som är viktiga för dem. Och det känns så oförenligt med att ligga här och "vara till besvär".
Så det här citatet talade verkligen till mitt innersta. Jag ska träna mig på att tro på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar