Tre barndomsminnen

Beskriv tre tydliga barndomsminnen.

1. Att jag smet in i fröknarnas rum på lekis när det var dags att städa, för jag tyckte inte jag hade hjälpt till att stöka ner.

2. Minns hur jag cyklade över Kungsbacka till Alleskolan. Och gömde de fula eccoskorna i ryggsäcken och tog på mig ett par för ändamålet medhavda ballerinor.

3. Semestern i närheten av Rödby i Danmark, med vattenland och allt, och jag hade nyss fått mens och kunde inte bada. Men alla bodde hemma då, det var kanske vår sista semester med allihopa. Jag tror det var första gången jag spelade tennis och hade nybörjartur. Vi tog promenader i den söta byn och tog färjan till Puttgarden, taxfreegodis alltså. Förutom det med mensen var det perfekt! Vi läste böcker, spelade fotboll med skiftande framgång, samt att jag klippte Ellens hår och hon tröttnade mitt i och smet.

Vilka är dina tre tydligaste barndomsminnen?

6 kommentarer:

Sara sa...

Oj, måste tänka ... minnen är knepiga, för jag vet inte om de är tydligast för att jag satt ord på dem tidigare och de blivit berättelser om ett minne eller om de är tydligast för att jag faktiskt minns dem som de var.

1) Jag satt i sulkyn (sittvagn, inte nåt med travhästar) och måste ha varit knappt 2,5 och det var lysande klara höstfärger och vi tittade på bygget av vårt radhusområde.

2) Vi bäddade säck i mormors säng (de hade inte påslakan) och gömde en sån där dallrig leksaksorm mellan lakanen som var krispigt välmanglade. Hon hade mangeln på handelsbodvinden. Minns inte reaktionen på ormen ...

3) Vi hoppade snurrhopprep på skolgården (när en står i mitten och snurrar runt sig i vristhöjd) och en av tjejerna sa att jag hoppat fel fast jag inte gjort det. Men alla höll med henne, för hon var den som bestämde i klassen och ingen vågade sätta sig upp mot henne. Det blev väldigt hätsk stämning, för jag gav mig inte på en gång.
Sen på kvällen kom en av de andra hem till mig och sa att hon faktiskt sett att jag hoppade rätt.

Monnah sa...

1. Vår lekstuga var stor som en friggebod och alltid full av äppelkorgar. Jag tänker på när vi fick vår jättestora plansch med Pippi Långstrump, hur gott den luktade när mamma rullade upp den och så den intensiva äppeldoften.

2. Jag hade fin dirndl, lånad av storkusinen, och mamma skulle fota mig framför en prunkande rabatt. Solen sken irriterande rätt in i ögonen och mamma ville att jag skulle gå framåt, bakåt, framåt, åt sidan...

3. Nordenkonferens i Köpenhamn. Morfar körde, jag satt i knät på mamma eller morbror. En påverkad dansk körde mot rött och rätt in i sidan på vår bil. Det gick visst inte så bra för den andre killen, vi andra hamnade på sjukhuset och fick plåstras om. Jag fick i alla fall ta Spencer Dabbelju Kimball i hand och på något vis kom vi hem.

Eva sa...

Ååå, jag vill också minnas...

1. minns hur jag älskade att vara hos min morfar. Han som tog oss och åka skrikor, titta på Lunds domkyrka, äta panerad spätta och gjuta tennsoldater. Jag brukade smuggla med mig tandborste då vi hälsade på honom och be att få stanna. När de beklagade och sa att det går ju inte för du har ingen tandborste. Då kunde jag triumferande hålla upp mig tandborste och få stanna över natten.

2. minns hur jag mobbades i skolan för mitt röda hår och hur jag i nian inte orkade mer och jag gick hem för att ta livet av mig. Då jag kom hem satt mamma i köket och väntade på mig (hon som aldrig missade en enda arbetstimme annars). Hon hade känt att hon var tvungen att åka hem!

3. Jag minns hur jag älskade att cykla. Varje dag och varje vaken stund man var hemma så cyklade jag! Det var lycka!

Anja Olergård sa...

Jag ska inte vara Freud nu och analysera nåt, mer än att vi aldrig hade vågat bygga säck och lägga orm i mormors säng! Min mormor var jättesnäll, men hon var rätt förnuftig och så, medan morfar var galen för bägge. Jag tycker i alla fall det var modigt gjort med sånt bus! Och klapp på axeln för att du stod på sig inför de andra! De.tror jag aldrig jag gjorde slm barn, och det hade nog behövts.

Anja Olergård sa...

Intressant att du som är så kreativ minns lukter från din barndom! Hemskt med olyckan! Och gulligt med dabbelju. Jag var inte där tror jag. Men jag har gått hand i hand med Martin J Ashton. När jag var liten såklart!

Anja Olergård sa...

Det är ju för hemskt att folk mobbas. Och mobbas för sånt som är fint, till och med. Jag mobbade.för att jag hade så långa ben... Ungar är inte alltid snälla. Men vilken mäktig händelse med din mamma. Wow.