Dagens klokord

Han på bilden är en av kyrkans tidigare ledare, han dog för några år sen. Han var min och mångas favorit. Han var så glad, så rolig, så positiv. Han talade inte hela tiden om sina krämpor, som jag gör.

Och attityden är verkligen det som avgör hur vi har det. Som ogift kunde jag bli bitter över att ingen ville ha mig (snarare att jag inte ville ha nån, kanske) eller att jag inte fick några barn. Men om man väntar tills allt i livet är bra, och DÅ ska man bli nöjd, så kan jag lova att nöjd är det sista man kommer att vara då. Att vara nöjd är nämligen en träningssak. Har man aldrig varit nöjd tidigare och får ett bra jobb, så hittar man säkert fel på det, kanske att ens bil inte är lika snygg som de andras så det måste vi köpa en ny, och mina kostymer kommer inte från"rätt" affär så jag ser inte nog snygg ut, och så ligger det ju så långt bort så jag får pendla länge och det tycker jag ju är så tråkigt.

Nej, att må bra och vara nöjd handlar om att välja att hellre se det goda än det dåliga. Det är verkligen nåt jag behöver öva på. Eftersom det oftast inte syns hur sjuk jag är, och med det för%<¥=$&^ namnet så tror folk att man bara är trött. Då måste jag liksom bevisa hela tiden hur sjuk jag är. Även för Mikael, som måste förstår hur jag liiiiider.

Ja, men vill jag inte hellre att han vet hur lycklig jag är!

Vill jag inte hellre känna mig lycklig än lidande. Jag ska tänka mer på de här koncepten och komma fram till vad jag behöver göra i mitt liv för att förbättra blandningen av lycka och lidande.

4 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

Gordon B levde som han lärde.
Att vara nöjd och förnöjsam är väl inte bara en träningssak att lära in, utan en egenskap bland andra. Jag tycker nog jag är född nöjd och behöver sällan arbeta på det. För andra är det svårt och de behöver arbeta hårt på det. Du var väldigt nöjd och glad som barn och är det i grunden, även om ME numera ofta överskuggar förnöjsamheten. Bara man kan tänka någorlunda logiskt, så inser man att pluskontot i livet överväger minuskontot många gånger om. Och som sagt - vem vill du byta liv och svårigheter med?
modren, nöjd

Harriet Klarin sa...

En annan logisk tanke är: Optimisten och pessimisten har lika ofta rätt. Men optimisten är mycket lyckligare.
modren

AL sa...

Do not dwell on unkind things. Den absolutismen gillar jag. Det kan alla efterleva, det har inte med våra livs omständigheter att göra. Hälsa eller inte, pengar eller inte, barn eller inte, man eller inte, smal eller inte, sorger eller inte: vi KAN låta bli att mala andras beteenden och låta unkindness ta för stor plats. Visst kan andras beteenden behöva smältas, men det finns en gräns där man måste släppa och gå vidare. Den gränsen upplever jag att många av oss närmar oss med onödig försiktighet när vi borde RUSA mot den!

Anja Olergård sa...

Ja, me överskuggar mycket. Jag känner nu efter den mycket inte roliga huvudvärksmånaden juli att jag knte gav mig nån respit förrän jag slutade med kolhydrater, och får huvudvärk av det. Och de senaste veckorna har jag t ex stört mig på pojken i barncancerreklamen, och tänkt om massdrunkningarna i Medelhavet Jaha? Att vilja ropa håll käften till de kvittrande fåglarna är väl också ett tecken på det där förfallet. Min mänsklighet är i upplösning. Men jag kämpar emot det, det gör jag. Och så får jag träna mig på att vara snäll mot mig själv, och tänka att just nu möter jag motstånd som jag kanske inte hade kunnat klara av bättre. Att göra allt helt rätt måste inte vara ens bästa. Ibland är ens bästa att vara rätt dålig på nåt, men inte så förfärligt dålig som man kunde varit. Det är också en sorts tröst för en före detta perfektionist, nåja nästan.