Antal foton

Jag börjar helt klart bli gammal. Tänker på "hur det var förr". Till exempel var jag och min syster i USA en sommar för länge sedan. Köpte väldigt mycket klänningar, böcker och noter. Ringde hem och bad om mer pengar tre gånger. När vi skulle hem blev vårt flyg hem från London inställt efter många om och men. Jag hade me redan då och det var ett hårt slag att resa så långt och inte få komma ända hem. Vi fick till slut flyga med någon annan hem, men det fick inte våra väskor. Allt vi hade köpt var ju bara materiella ting (fast en klänning för $6 kan man ju aldrig hitta igen!!), men VÅRA FOTON! Jag minns att vi hade fotat fem hela rullar.

Ja, nu förstår ni hur längesen det var. Man tog kort på rulle. Och 36 kort var riktigt många!

Nu har varenda tonåring tagit mer än 36 selfies före lunch.

Ja, det är som sagt så man märker att man är gammal.

P.S. Och väskorna kom fram nästa dag.

9 kommentarer:

AL sa...

Ja, detta var ju en sedelärande historia om... att man kan köpa väskor fulla med saker i USA... eller att väskor alltid kommer fram till slut... eller att den digitala bildutvecklingen går fort... nej, nu förstår jag! Sensmoralen är att du är gammal. Helt klart.

Hur känns det att vara gammal? Eller ÄR du det hörru? I ålder skiljer det sig några år mellan dig och mig, men inte så vansinnigt många. Jag umgås mest med folk i din ålder nu för tiden, eftersom det saknas par i vår egen ålder i direkta umgängeskretsen kring min mans familj och vi därför "ärvt" min mans storebrors bekantskaper. Men du har ju en man som är generationen yngre än mina föräldrar, och kanske har du "ärvt" hans umgänge när du flyttat till hans hemtrakter.

Ibland när jag läser dina inlägg tänker jag att du har olika åldrar inom dig. Som om vissa delar av dig fortfarande är unga och hämmats av sjukdom i sin utveckling och att andra delar har djupnat och mognat och besjälats av sjukdomserfarenheten. Vi bär väl kanske alla flera åldrar inom oss.

Hur är det med din åldersinsikt? Jag får ofta total CHOCK över att se folk i min egen ålder, jag tycker ALLTID att de ser äldre ut än jag själv. Inte för att jag ser purung ut, utan för att jag totalt saknar själv...insikt är fel ord när man betraktar sig själv utifrån... kanske självutsikt passar bättre?

Anja Olergård sa...

Det riktigt sedelärande med historien vågade jag inte skriva rent ut ifall folk blir tokiga om jag är för religiös, och det var att morfar höll bön för väskorna (!) och bad att de skulle komma fram inom en timme (!!). Så djärvt, så specifikt! Och efter två timmar ringde flygplatsen. (Vet inte vad de pysslade med den där extra timmen...)

Jag är nog både gammal och ung. Att inte ha barn gör att man mister en måttstock. Och jag blir helt chockad när mina jämnåriga har vuxna barn. Och ja, jag har inte gjort så många vuxensaker som en del andra, men har å andra sidan haft mer tid att slipa på mogna tankar i mitt huvud. Förstår att föräldraskapet innebär att man inte hinner tänka de första åren, typ 20 :) Och ja, Mikael var i princip morfar när vi gifte oss. Och stockholmare i min ålder har han varit barnvakt för och bytt blöjor på. Och ja, mitt ofantliga sociala liv här är mer präglat av Mikael. Hade jag nån som helst ork att träffa folk annat än på telefonen så hade vi kanske umgåtts med någon som jag "kände först". Fast när det egentligen kommer till kritan med ålder, så har jag två absoluta fördelar: botox och att jag har fett i alla mina rynkor. Annars håller jag med dig i allt.tre

Anja Olergård sa...

Det riktigt sedelärande med historien vågade jag inte skriva rent ut ifall folk blir tokiga om jag är för religiös, och det var att morfar höll bön för väskorna (!) och bad att de skulle komma fram inom en timme (!!). Så djärvt, så specifikt! Och efter två timmar ringde flygplatsen. (Vet inte vad de pysslade med den där extra timmen...)

Jag är nog både gammal och ung. Att inte ha barn gör att man mister en måttstock. Och jag blir helt chockad när mina jämnåriga har vuxna barn. Och ja, jag har inte gjort så många vuxensaker som en del andra, men har å andra sidan haft mer tid att slipa på mogna tankar i mitt huvud. Förstår att föräldraskapet innebär att man inte hinner tänka de första åren, typ 20 :) Och ja, Mikael var i princip morfar när vi gifte oss. Och stockholmare i min ålder har han varit barnvakt för och bytt blöjor på. Och ja, mitt ofantliga sociala liv här är mer präglat av Mikael. Hade jag nån som helst ork att träffa folk annat än på telefonen så hade vi kanske umgåtts med någon som jag "kände först". Fast när det egentligen kommer till kritan med ålder, så har jag två absoluta fördelar: botox och att jag har fett i alla mina rynkor. Annars håller jag med dig i allt.tre

Harriet Klarin sa...

Jag ser också mycket yngre ut än mina jämnåriga :-)...
När jag drömmer - och det gör jag ofta - så är jag alltid i den åldern när det hände mycket. Alla barnen bodde hemma, vi flyttade, mannen bytte jobb, vi reste, det var full fart och inte mycket tid att tänka. Jag har aldrig drömt om att jag är 70. Varför bearbetar jag i drömmarna gamla händelser som är överspelade för länge sen? Mitt nuvarande nersaktade liv är förstås inte så mycket att drömma om: promenader till Hemköp, läsa böcker, se på tv, gå till kyrkan, middag med vänner då och då.
Du glömde en fördel med din ålder och ditt arv, Anja: du blir gråhårig sent.
Och jag minns hur ni ringde efter mer pengar från USA.
Annars inser jag mer och mer hur otroligt kort livet är. Och hur viktigt det är att fylla det med väsentligheter.
Och hur skönt det faktiskt är att kunna sakta ner tempot. Men det har ju ni ME-folk i förtid upplevt mer än alla vi andra, av tvång och inte naturligt så att säga.
Hur man vänder sig har man ändan bak. Vad nu det hade med saken att göra.
modren

AL sa...

DET tyckte jag var spännande. Att drömma om sig själv i en annan, mer intensiv, ålder. Är det möjligt att man inte hade tid att bearbeta tillräckligt när man var uppe i det, med för korta sömnnätter och dålig sömnkvalitet? Eller är det aktuella bearbetningsprocesser förlagda till en annan, inre, tid? Man undrar vad hjärnan och känslolivet sysslar med när man sover.

Barn tycker jag har tappat sin funktion som måttstock för ålder. En 45 årings första barn kan idag vara allt mellan 5 och 15 utan att någon lyfter på ögonbrynen över det. Och att tiden passerar ser man bäst på andras växande barn, inte sina egna. Det är precis det jag tänker på, att du Anja är på en plats i livet där du lever i flera åldrar parallellt. Nygift med barnbarnsbesök, avbrutet ungt yrkesliv men betänketid värdig en pensionär, unga barndomsvänner på Facebook men äldre vänner vid middagar, förlusten över det unga smala jaget men egentligen i sin allra bästa ålder och samtidigt Komettillvaro. Jag känner mig vilsen i ålderslandet ibland, lite mittemellan gammal och ung. Man borde döpa om medelåldern till mittemellanåldern.

Förutsättningarna för ett fantastiskt vackert åldrande verkar ju annars vara på plats: rynkfritt, få grå strån, och botox.

AL sa...

För dig alltså. Botoxen har markerat sin frånvaro mellan mina ögonbryn, om vi säger så.

Anonym sa...

Alltså jag kan inte låta bli att kommentera. Jag har ju också vissa minnen av den här resan...

Jag minns till exempel att du tvingade MIG att ringa pappa och be om mer pengar, för jag var yngre (och mer manipulativ kanske?). Men han var så snäll och gick med på det varje gång. Jag minns att det tog mig ett helt år att betala tillbaka skulden sedan, men det var det väl värt. Hmmm, jag tror att jag har det där fotot där jag har fotat din äkta reaktion när jag läser upp sammanställningen av hur mycket pengar du har gjort av med. Det är i sanning ett höjdarfoto (inte bara pga din 90-talsfrisyr). Minnet av hur vi sitter i "ditt" Laura Ashley-inredda rum, på sängen, och plussar ihop alla dollar (det var nog jag som plussade väl?), det kommer jag nog sent glömma...

Och så måste jag korrigera antalet filmrullar - jag tog nämligen 4 rullar och du tog 7 (fast när vi kom hem insåg vi att det hade varit mer intelligent att framkalla fotona i USA där det kostade mycket mindre). Sedan den resan reser jag alltid med allt "viktigt" i handbagaget, inkl alla kvitton på allt jag köpt, om jag någonsin skulle behöva bevisa vad jag blivit av med. (den gången jag blev av med en resväska i EN HEL MÅNAD efter en annan USA-resa minns jag inte direkt med glädje, men det var kvittotricket som gjorde att jag till slut återfick resväskan iom att de kunde identifiera att den var min pga boktitlarna i väskan - som stod på kvittona som jag hade i handbagaget. Det du.)

För övrigt håller jag helt med AL om att du är tidlös åldersmässigt. Men visst är det helt underbart! Det är helt klart en av fördelarna med att ha en äldre karl; att man inte behöver låsa sitt umgänge till ett visst åldersspann utan att man automatiskt är mer fri att välja vilka vänner man vill. Och jag håller med om att du har bra gener för att åldras iom rynkfriheten och gråhårsfriheten.

/e, som tänker att hon ska gå och rota fram det där USA-fotot av dig, hoppas jag kan ladda upp det här sedan

Anja Olergård sa...

Att jag lever olika åldrar parallellt, nygift med barnbarnsbesök och framåt, var väldigt vackert och poetiskt skrivet. Kanske bara för att jag har förutfattade meningar om subjektet själv. Och ja, jag känner mig som hela raddan från 20 till 80 med komet och rullstol. Men det är en världslig sak. Huvudsaken är värvats man har pli på rynkor och gråa hår. Utseendet är ju annars som vi brukar enas om, ALLT!

(Den som inte förstod den ironin behöver nog lämpligen gå på kurs. Eller säga till författaren att det är hon som behöver gå på kurs. Just nu har de skrivarkurs på Gotland som jag vill gå på när jag bli frisk. Å, vad kul! Hänger du med, Sara? Nån mer?

AL sa...

Nej, ingen skrivarkurs för mig, tackar som frågar. Det låter som något pensionärer gör och vars vånda ger gråa hår, och utseendet är trots allt, ALLT.