Översättning

Läste nyss på nån blogg om en dietist och hennes svar på några frågor. Hon var dessutom amerikan men riktigt uppdaterad! Pratade om insulinresistens och sockerboven, att inte småäta mellanmål osv, och andra idéer som jag tycker fortfarande känns nya.

Men så slutade artikeln med Do you have any question you'd love to ask K? Översatt: Har du några frågor du skulle älska att ställa till K? Hur löjligt låter det? På svenska måste man tagga ner entusiasmen och åtminstone bara säga: Har du några frågor du gärna skulle ställa till K? Eller "skulle vilja ställa". Man kan absolut inte säga älska i det sammanhanget på svenska. Vi säger bara inte så.

Så var det nån översättare till franska tror jag, som sa att böckerna blir 1/3 längre på franska.

Översättning är två delar. Det ena är själva orden, betydelsen. Det andra är stämningen, känslan. De går hand i hand. Direktöversätter man orden kan känslan bli fel, för att man inte säger så på det språket. Och man får ju inte ta sig såna friheter med känslan att orden blir sekundära. Författaren har ju valt orden med mening. Författaren får inte försvinna i översättningen. Fascinerande, hur som helst.

Jag är ingen jätteduktig översättare, jag hann inte jobba så länge att jag blev särskilt erfaren, men jag tycker det är väldigt spännande med allt hantverk, allt kunnande.

Min kusin sa igår att om man vill ha noterna i en annan tonart, så transponerar hon dem "enkelt". Folk som kan sin sak, oavsett vad det är, är så imponerande.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Det kan också vara att kusinen skrev sin musik i ett musikprogram på datorn som kan transponera vilka noter som helst med hjälp av en knapptryckning ;-).
Men ja, visst är det imponerande och trevligt med folk som har koll på sina grejer.

Sara sa...

Knepigt det där med översättning, tycker jag. Både av text och av musik.
Sänker man "Nattens drottning" en kvint eller kanske bara en ters (varför man nu skulle vilja göra det, spara på sopranernas röster kanske) så har man ju förändrat hela klangen.
Och både text och ljud förhåller sig ju alltid till vissa kulturella referensramar som inte är lätta att översätta, men kanske går att förklara -men då har man ju frångått originalet. Jag var på en konsert med the Who en gång och plötsligt kom en tjutande signal som gjorde att publiken tittade upp i luften efter möjliga missiler eller så, och sångaren blev helt ställd, för i England hade de aldrig fått den reaktionen eftersom det var ljudet av en vanlig kettle som kokade. Och alltså var avsett att ge nån sorts barndomsminne-hem-känsla som ingen på Globen fattade.

Och konstigt nog kan jag säga på svenska att jag älskar körsbärskräm men inte att jag skulle älska att ställa en fråga. Trots att det finns en hel hoper frågor som jag brinner betydligt mer för än körsbärskräm!

Anja Olergård sa...

Ja, det är också trevligt med folk som vet vilka datorprogram det finns :)

Anja Olergård sa...

Haha, sicken grej med the who och the kettle. Bra exempel på att inte bara ord utan även rena ljud måste kulturtvättas ibland.

Jag älskar inte körsbärskräm, men jag älskar jordgubbskräm. Och Jane Austen och Oscar Schindler skulle jag älskar att ställa frågor till. Men inte en dietist.

Anja Olergård sa...

Tack också för att ni gör så trevliga kommentarer här. Det är som att vara på tjejmiddag med sina bff:s. <3

modren sa...

Det där med att böckerna blir längre på franska gäller svenska också. Jag har precis översatt en ny psalm där problemet blir akut, jämfört med skönlitteratur. Jag ville översätta engelskans "man" med "människa" t ex. Men det är det hantverket jag verkligen gillar - att få vända och vrida på raderna och orden, att få till rim där det finns i originalet, att hitta snygga synonymer med färre stavelser - kort sagt att glömma de enskilda orden men fånga innehållet och andan. Efter fyra verser kände jag mig faktiskt nöjd, det kändes som att den svenska texten var likvärdig med den vackra engelska texten. Oöverträffad känsla, slår lätt en chokladbiskvi.
modren, som älskar ord, bärkräm, dieter och recept