Världens gulligaste

Ja, med den rubriken tror ni kanske att jag ska berätta om hur söt Oskar var när han försökte äta kräm igår. Det kan ni också få höra. Men den söte är Mikael. I förrgår frågade jag om han trodde det var dags att vattna på balkongen. Han trodde nog det. Så jag vattnade. Men ikväll, eller om det var igår kväll, ser jag vattenkannan på bänken. Jag ställde in den efter mig, Mikael brukar inte ställa in blöta saker i skåpen, och nu har jag glömt att fråga.

Men jag tror alltså att Mikael tolkade mitt Tror de det är dags att vattna? som Vattna! Men det var ju en riktig fråga, inte en förtäckt order. Gillar inte när män måste gissa sig till vad kvinnor menar, så jag försöker verkligen tänka på att inte köra det där gissande uttalet. Men jag kanske är jättedålig på det, jag har ju inget att jämföra med. Det var i alla fall väldigt gulligt att han försökte göra mig glad genom att vattna blommorna.

Oskar satt och skulle äta kräm själv. Så gammal är han alltså inte, så det blev en teater av det med en liten charmör som märkte att han fick folk att skratta. Han lyckades få krämen på skeden, men när skeden var nästan framme vid munnen vänder han den uppåner så krämen rann rätt ner i knät. Och på tröjan, och en hel del på kinderna faktiskt. Han märkte att hans teknik inte var lysande, och gjorde det kreativa och vände på skeden. Att ta kräm med skedskaftet var om möjligt ännu svårare. Men sen kom mamma och matade. Idag blev det lasagnette. Somliga fick i sig lite, somliga fick i sig bröd, och de hade ätit lunch hos Inger och Bengt. Heltidsjobb bara att hålla svälten stången!

Och jag inser att varenda unge i världshistorien har fått folk att först skratta, men sen kanske också gråta, när maten hamnar överallt förutom i munnen. Men jag har inte sett så mycket av det och är inte så bortskämd. Sen dräller det inte av barn häromkring som vi är släkt med.

Benjamin blev superledsen när pappa gick för att hämta skötväskan i bilen och Bettan redan gått till apoteket. Oj, vad ledsen han blev. Och oj, vad fullkomligt lycklig han blev när han såg honom komma ner på gräsmattan. Sen ville han cuddle with pappa. Fy vad gulligt. Det måste vara rätt smidigt att vara två föräldrar när man har tvillingar. Jag blir alldeles matt när Bettan bollar med alla fyra barnens behov på samma gång. Jag ville ha fem barn när jag var liten. Fast två ettåringar hade jag inte önskat mig. Tur att Johan & Beth ville :)

2 kommentarer:

Sara sa...

Det finns faktiskt en poäng med att vända skeden upp och ned i munnen: det goda får väldigt bra kontakt med tungan. Men knepet är att inte vända den redan utanför munnen, åtminstone inte när det är kräm. Och tårta har en tendens att trilla av, den med.

Harriet Klarin sa...

Anja, om du tycker M är gulligare än våra små tvillingpojkar, så är du helt klart för partisk.
Men jag uppskattar verkligen hur bra han hanterar tvillingflickorna. De älskar honom.
modren/farmodren/svärmodren (vilka hederstitlar!)