Nu blir det etik och politik

Läste nyss en artikel i SvD som hette Foster som ler aborteras. Den var bra, och inte så affektiv som titeln antyder. Jag kanske ska summera. Numera kan man se 4d på ultraljud, dvs en 3d-bild som rör sig. Artikeln nämner hur man kan se fostren le, sparka och blinka. Det står också att abortlagstiftningen i Sverige är unik i EU i rätten till sena aborter. Det tycker jag inte är något särskilt att vara stolt över. Läkarvetenskapen blir vassare och barn kan överleva och bli friska tidigare än förr och det borde visa sig i lagstiftningen. Neonatalpersonal beskriver hur de små barnen redan från början är individer, visar gillande och ogillande med rörelser och gester. Sena aborter borde bara tillåtas när mammans liv är i fara. Gäller det de andra skälen, så kan de väl inte plötsligt uppkomma som en total överraskning i 18:e veckan. Ska vi låta folk vara så ansvarsallergiska?

Jag är rätt värdekonservativ, men jag håller inte med nollvisionisterna. Det är en orimlig och i vissa fall obarmhärtig vision. Men jag tycker fördenskull inte att abort ska vara så lätt att man lika gärna kan missköta sina skyddsmöjligheter och dagen efter-piller. Men inga preventivmedel annat än celibat är väl 100% säkra, och jag tycker att den äktenskapliga sängen är oantastlig. Ett ofött foster kan inte ha fler rättigheter än en levande vuxen, vilket kan bli följden vid nollvision. Så, även folk som inte slarvar utan använder både bälte och hängslen kan ändå bli med barn. Barn kan komma till genom våldtäkt och incest, det kan vara fara för moderns liv. Abort är aldrig rätt, men inte alltid helt fel. Så det måste tillåtas. Men inte hur som helst, folkens! Det heter faktiskt "bli med barn", inte "bli med celler som börjar växa och sen, nån gång kanske, kan kallas ett barn".

Argumentet att kvinnan måste få bestämma över sin egen kropp har jag aldrig köpt. När det gäller om hon vill ha sex, självklart. Men att rätten att abortera ett foster är en rätt att bestämma över sin egen kropp, det stämmer inte. Med den rätten skulle det också i så fall följa skyldigheter att skydda sig mot oönskad graviditet eller oönskad könssjukdom. Men en bebis som fångas på film i magen, ler, suger på tummen, sparkar och ömsom tittar, ömsom blundar, det är inte "din kropp". Det är en annan kropp, som fortfarande är beroende av dig (men vad är skillnaden mellan en född och en ofödd bebis i så fall? Bägge är livsodugliga på egen hand. Det är de äldsta i samhället också ofta, likaså många handikappade som skulle svälta utan mediciner och hjälp.) Ett hjärta som slår, alla organ, nervsystem, förmågan att känna smärta, allt detta finns medan vi i Sverige får abortera. Det tycker jag inte är rätt.

Att en nollvision inte är rimlig tycker jag inte heller ska vara den enda rösten i abortdebatten förutom "kvinnans rätt till sin kropp". Jag skulle vilja att vi hittar om inte en gyllene medelväg, så åtminstone en rimligare kompromiss.

6 kommentarer:

Monica sa...

Ja, det här kan man ha många och långa diskussioner om. Men det var ju två filosofer i Storbritannien som kom fram till att det inte var moraliskt fel med postpartumaborter, så jag tror att diskussionen är svår att hålla på något slags neutral mark. Ska man diskutera detta låter det ofta:
Kvinnan har all rätt till sin egen kropp!
Ett foster får lov att kallas bebis redan från befruktning om bara graviditeten är önskad.
Ett barn är ett foster som föds och kan överleva på egen hand (vilket kan leda vidare till att vi väl måste göra fel som räddar alla dessa barn i vecka 25, de där som mer eller mindre alltid får någon synnedsättning eller dålig hörsel eller autism eller adhd eller Aspberger eller CP-skada eller... De kostar ju jättemycket pengar för samhället och inte kan de klara sig utan kuvös och allt det där andra.)
Barnen har inga rättigheter att önska leva.
Spermadonatorer har inga rättigheter att önska om huruvida abort ska genomföras eller ej.
Ja, o.s.v.

Som sagt. Intressant.

Sara Boberg sa...

Bra skrivet Anja! Ett mycket infekterat område men jag håller på dina åsikter.

Eva sa...

Way to go! Helt min mening!!!

modren sa...

<3 <3 <3
modern

Sara sa...

Otroligt svårt ämne.
Jag tror att det inte så mycket handlar om kvinnans rätt till sin kropp vid sena aborter. Den problematiken hinner man nog med vid tidiga aborter i den mån aborter nånsin handlar om det.

Det blir mer komplicerat när man väger in de ytterst svåra handikapp som diagnosticeras först efter ett visst antal veckor och ställer det mot rätten till liv. Barnets liv, moderns liv, komplicerande faktorer som att familjen kanske redan har ett handikappat barn och inte tror sig mäkta med ett till. Och åter rätten till liv.
I Sverige har vi kanske en unik abortlagstiftning, men vi har också något som inte är särskilt unikt och det är att det är svårt att få det stöd man skulle behöva från samhället när problem uppstått. Det är också en aspekt i abortfrågan tycker jag. Vill vi ha ett så krasst samhälle att vi får folk att uppfatta det som sin moraliska plikt att utföra en abort i vissa lägen -eller att inte utföra den i vissa lägen?
Såg i nån tidning om en våldtagen tioåring, där är det kanske lättare att utifrån döma, men vad vet vi om vuxna människors skäl till varför de handlar som de gör?

Så jag tycker att frågan är för svår och komplex för att jag ska kunna ta ställning.
För mig känns det som huvudsaken att det inte sker lättvindigt. Men det tror jag inte att det gör. I de fall jag känner till har det inte varit ett lätt beslut. Tex väninnan som väntade tvillingar och en visade sig ha ett så svårt fel att den inte skulle överleva och därför skulle skada sitt tvillingsyskon, eventuellt skulle ingen av dem överleva. Den sorgen och det beslutet är jag glad att jag sluppit.
Jag vet inte ens hur jag skulle ha resonerat i det läget.
Å vad svårt det här är!

Monica sa...

http://www.upworthy.com/8-nontraditional-empathy-cards-that-are-unlike-any-youve-ever-seen-theyre-perfect?c=ufb1

Några jag tror du hade gillat att få! Kram.