Mikael (världens snällaste) åkte till Danderyd i måndags för att tolka åt en anhörig till en ME-sjuk på DS:s informationsmöte inför deras sexmånaders rehab. Lång mening. Han berättade några saker efteråt, lite gammalt men lite nytt. Och jag tror inte att jag kommer att kunna återberätta det rätt, men kanske. Jag ska försöka.
Psykologen (som visst är en annan än den som flera tidigare patienter hört riktiga grodor ifrån, vilket ju är positivt då) berättade om två delar i hjärnan. Den ena var hippocampus och den andra har jag glömt. Jag minns inte heller om dessa två hade nåt samband, men den ena av dem, som typ svarar på stress, är överstimulerad vid ME. Eftersom kroppen konstant upplever hot i form av att man är sjuk, så får den delen arbeta mer än vad som är meningen. Och då blir man extra känslig för saker. Alltså en fysiologisk anledning till en psykisk reaktion.
Jag har läst om fight and flight, adrenalin, stressöverkänslighet och har inte riktigt fattat allt. Men när Mikael förklarade det, pedagogiskt och med tanke på att jag är humanist med hjärntrötthet kan tilläggas, så tänkte jag genast på när coola Anna F var här i somras. Det kom in en geting, och jag kunde bara inte koncentrera mig på nåt hon sa förrän den var död eller avvisad, jag minns inte vilket. Jag har ju alltid varit rädd för getingar, men det är värre nu. Som om logiken bara inte biter på mig, jag kan bara inte koppla bort det. (Jag har läst att fobier kan bli värre vid ME, men har inte förstått hur det kan vara nåt annat än hispighet.) Mikael sa att det var ett perfekt exempel. Nåt ställe i hjärnan som får signaler om fara är överaktiverat. Och nåt. Kanske var den delen av hjärnan till och med synligt större.
Jag minns en annan gång när det luktade eld här hemma/ute och jag inte visste om jag skulle ringa brandkåren. (Man skulle se eld/rök, stod det på nätet.) Men jag kunde inte lugna ner mig på flera timmar. Det kändes så knäppt att inte kunna tala till sig själv och bestämma över mina egna känslor. Men jag förstår nu. Jag förstår också varför jag blir så stressad av att ha en uppgift med tid vidhängande, eller varför jag är rädd för telefonsamtal. Varför jag har blivit räddare i sociala situationer trodde jag var för att jag är mer ovan nu och på att jag är lite trög i huvudet och inte vill göra bort mig osv. Men bakom allt detta ligger alltså ett område i hjärnan där mätaren är på rött hela tiden.
De hade till och med nämnt att det är stressande med stökigt hem. För att man måste bedöma hundra småprylar (jaha, det där var bara en gaffel, inte en blodig kniv som en mördare lämnat).
Psykologen hade visat en bild snabbt, och den hade skapat obehagskänslor. Men när de fick se bilden en längre stund, såg de att det område på bilden som hade triggar obehag bara var ett blurrigt intet. Men vår hjärna överreagerar.
Jag tror att lösningen på det här var rutiner och minskad stressmängd. Jag är inte säker längre.
Men jag tyckte detta var mycket intressant, och förklarar en hel del i mitt eget liv och sjukdom. Egentligen skulle man vara läkare för att förstå. Fast då är ju risken att man hade kommit dragande med att ME bara är en slaskdiagnos...
5 kommentarer:
Om du inte har något emot att läsa på engelska så gå gärna in på mickeltherapy. com
Dom pratar just om en överaktiv del i hjärnan.
Du kan också gå in på findingacureforme.com Där berättar en tjej om hur mycket bättre hon mår efter att pratat med en terapeut från mickeltherapy.
Intressant tycker jag även om jag inte satt mig in i allt ännu.
Kram Sara
Very interesting indeed!
Så lugnande att få vettiga förklaringar och inte bara subjektiva upplevelser.
Upprepa tio ggr för dig själv:
Jag är inte knäpp, jag är vettig.
Fast man ska visst inte upprepa ett negativt ord, då tar man det till sig i alla fall. Jaja.
modren
Problemet är väl att den där psykologen de hade förut också förklarade det ungefär så och hävdade att man kan komma till rätta med det med amygdalaträning. Alltså att GET, LP och träning av centra i hjärnan skulle hjälpa. (Precis som att det funkar med KBT mot fobier.) Och eftersom vi har många fler fel, exempelvis inflammation i hjärnan, ett immunsystem som fått spunk, fel på mitokondrierna och så vidare, så kan man ju hoppas att den här nya inte börjar meckla med folk utan faktiskt har tagit in att man måste vara försiktig. Det var de inte tidigare och nästan alla som fick behandling blev sjukare. Tror inte de har växlat spår, men hoppas kan man ju.
Undrar vad jag ville säga med det här, har tappat tråden ...
Hur som helst: just när det slår till och man blir vanvettigt rädd för den där getingen, då är man ju redan övertygad om att man är vettig och att rädslan är fullkomligt rationell. Då borde man kanske slappna av, bre ut armarna och säga "Jag ÄR galen" tio gånger?
Amygdala! Det var det som jag hade glömt av.
Och de påstår att ingen har blivit dålig av deras rehabilitering. Varpå jag opponerar mig och sa att i en grupp som var nyss hade alla blivit sämre. Då förtydligar Mikael med att de vet att ingen har klarat att åka till Ds, men att ingen har blivit dålig av deras rehabilitering. De tryckte också väldigt på att den här metoden är det enda som internationell forskning sysslar med. De sa inte vad metoden hette, antagligen för att folk inte skulle få krupp och gå hem när de sa GET... För det har de helt rätt i att psykfalangen sysslar med, med Simon Wessley och Per Fink i bräschen.
Jag trodde ju att jag kanske ville gå deras rehab, att de kanske hade lärt sig nåt på de här åren. Men jag tror det var överoptimistiskt. En tjej frågade efter en rullstol, de bara pekade och sa där borta. Så Mikael hämtade den.
Jag bryr mig just nu inte så mycket om ifall deras rehab kunde hjälpa. Jag är mest glad att ha förstått en sak om vad sjukdomen gör med mig.
Tack förresten för tipsen!
Sa de det!!!????? HAHAHAHAHAHA Det ær FØR roligt!!!
Hej, jag behöver rullstol, har ni det?
Ja, du kan gå dit bort och hämta den.
Det ær ju hysterisk humor!!!! Nu måste jag gå och kissa før jag fnissar så!
Skicka en kommentar