LDN-rapport

När jag kommer ihåg det, nån gång eller två i månaden, tar jag pulsen med en app på telefonen (min nya telefon är hundra gånger bättre, tack igen för julklappen!). De första åren som sjuk hade jag vilopaus på 60-66. Det kollade jag hos läkaren varje år och det var inget mer med det. Sen kommer jag inte ihåg om jag fick problem med pulsen på samma gång som jag fick problem med blodtrycket, men hur som helst så skaffade Mikael en pulsmätare så att jag kunde få varningar av den när jag gick över i anaerob "träning" för det är dåligt om man har ME. Lärde mig att jag var tvungen att göra saker mycket långsammare än jag trodde för att inte komma upp i 100. Och de senaste par åren har jag kollat vilopulsen, more or less, med jämna mellanrum. Har legat på 85-95 som normalt. Men de senaste kanske fem gångerna har jag haft ca 70! Och inte alltid som ren vilopaus heller, utan när jag precis gått och lagt mig, dvs nyss stått upp och tagit piller och kanske en kopp te eller en apelsin, klätt av mig, varit i badrummet. Så att pulsen var 70 nu måste nästan anses som nytt normalt. Ska se vad pulsen blir när jag går till bilen eller duschar, sånt brukar vara jobbigt. Visserligen äter jag betablockerare, men är det inte underligt att man skulle få en pulssänkande effekt av dem efter två år?? Kanske ska skriva upp på frågelistan till läkaren. Men detta ser jag som en effekt av LDN.

Däremot har jag inga andra goda nyheter att återge på det området. Jag minns hur jag fick lite psykologisk energi i början, dvs var mindre deppig. Och jag är väl inte helt odeppig nu, utan får akta mig för vissa saker på forumen eller att tänka för mycket på framtiden. Men detta är mer oro över en riktig risk, inte som när jag var deprimerad och grät en hel dag när en knopp ramlade av blomman... Karine-historien berör mig djupt, plus att jag blir orolig för att min försämring ska fortsätta tills jag är på den nivån.

Men vad skrev jag egentligen om här? LDN och dess effekter. Jag blir i alla fall inte deprimerad av pillren, det är ett som är säkert. 25% går bort där. Återstående är väl att för 50% så funkar det, för 25% funkar det inte. Och mina hjärtslag har ju tyckts påverkas av LDN, vilket är ett positivt tecken. Och innan jag överväger att sluta med dem så ska jag göra riktiga studier med mig själv, analysera hur mycket migränen hänger ihop, om jag alltid drömmer mindre jobbiga drömmar när jag inte tar LDN osv. Det har snart gått ett år sen jag fick dem, well, det är en vår och sommar kvar först.

Jag är lite besviken. Hade hoppats på det här med minskade krascher, snabbare återhämtning (annat än första veckan mär man trodde man fått ett nytt liv!!), mer energi i både kropp och knopp. Kunna sitta upp. Men som sagt vi får se. Och jag vill gärna se Österbergs statistik över vem det hjälper eller inte, om han har nån, och om det syns tendenser bland patienterna. Två som jag vet inte varit sjuka länge får bra effekt, men jag som varit sjuk i 19 år maybe not so much. Förvånar det honom? Vi får se. Jag kör på, och skriver mina noggranna rapporteringar varje dag där jag värderar min ohälsa både framåt å bakåt och andra håll med. Nån gång ska detta analyseras. Då vill Mikael mer än gärna hjälpa.

Men hittills har jag ingen förbättrIng att nämna än lägre vilopaus. Men vi väntar med spänning med fler.

3 kommentarer:

Nilla sa...

Jag har tagit LDN i över ett år nu och kan inte säga att det ger någon jätteeffekt men influensasymptomen blir något lindrigare och det halsonda är mycket snällare.

Mireille sa...

Lägre puls låter ju bra i längden. Hoppas på fler goda rapporter även om det skulle gå långsamt <3

Monnah sa...

Skynda långsamt?