Bra sätt att säga det

Igår talade vår stavspresident (ledaren för alla församlingar i vår kyrka i Stockholmsområdet) Marcus Karlsson om hur lätt det är att inbjuda vänner till kyrkan: Om någon frågar något -- vadsomhelst -- om kyrkan, typ Vad tror ni om ...? kan man bara svara Kom och se. Konstigare än så behöver det inte vara.

Så i samma banor kom jag att tänka på följande ikväll: Om någon frågar en om man vill ha en drink före maten eller vin till middagen, kan man svara Nej tack, jag dricker inte alkohol. Eller så kan man bara bli glad och säga Ja tack, gärna -- ett alkoholfritt alternativ. Visa att man uppskattar omtänksamheten som ligger bakom frågan, utan att skapa distans genom olikheter och nejsägeri. Och om någon bjuder över en på kaffe, behöver man inte säga att man inte dricker det (för då låter det som om man svarar nej till att komma, inte till att dricka kaffe) och sen när man är där kan man bara be att få ett glas vatten istället. Ja är alltid bättre än nej. Eller, så kan man inte säga (Asperger smittar?!), men ni fattar: I just de här och andra liknande fall är ja väldigt mycket bättre än nej. Hade en föga älskad chef i min ungdom som alltid tjatade om att se möjligheterna. Men det ligger faktiskt nåt i det.

(Och ja, jag skulle gärna gifta mig med Mikael igen. Kunde bara inte låta bli att säga det.)