"Bara" Jonathan

Idag var alla barnen bortresta utom Jonathan, som körde hit sig själv på middag. Jag höll på att somna flera gånger i kyrkan, så jag fick en timmes shut-eye när vi kom hem, och Mikael lagade maten.

Sen tittade vi på en kyrkfilm om vår förre profet, Gordon B Hinckley, och hans liv. Den har vi menat att se i flera veckor, sen våra hemlärare lånade ut den till oss, och först nu blev det tid och tillfälle på samma gång. Jag tyckte mycket om den. Men han var ju rent bedårande som person :)

Och att bara Jonte var här var inte så bara. Det var trevligt att pratas vid lite på riktigt och inte bara "elvispen ligger till vänster". Han är en bra kille. När han gick sa jag the l-word till honom. För första gången till nåt av barnen. Jag har älskat dem alla länge, men liksom inte vågat säga det. Vi får se om det kommer en flod nu när första fördämningen är öppnad! Det är kanske tur att ingen är inom pratavstånd för tillfället. Vill inte komplicera deras liv och skilsmässor är värdelösa, osv ...

Men dagen till ära sätter jag in några snodda (Johanna) kort från Jontes studentdag.

Förresten lärde jag mig en sak idag. Mikael reste sig inte upp och gick och sa hejdå till Jonte när han gick. Jag typ klagade lite på det, och gick själv upp. Men Mikael sa att det var med mening, och sen fattade jag. Man säger bara hejdå i dörren åt gäster. Han vill inte att barnen ska känna sig som gäster utan som hemma, och komma och gå som de vill. Jag har inte haft något annat i mitt hus än gäster de senaste 20+ åren, så jag kom inte ens att tänka på det. Man lär så länge man lever.

Men här kommer studentfotona:

Olsson, Bertilson, Olergård. Klasskamrater och gemensam studentfest. Smidigt. Olssons har mycket utemöbler säger jag bara!

Om ni tittar noga ser ni att Jontes barnfoto ser ut som Neo. Jag hade i alla fall ingen aning om att de var lika. Så roligt att se :)

Det här var efter att jag kastade ett glas vatten på honom. Det gjorde jag i hans ölnerlusade flak-kläder. Nu har han blivit fin igen. Ser ni så fin han är?

 Sötasötasöta!!!

Ja, också sötasötasöta, på sitt sätt... Fast fråga inte Mathilda (som det var så härligt att träffa), hon är inte objektiv.

De tre fäderna höll varsitt tal till sina söner. Jag är inte heller objektiv, men nu kan vi snacka sötasötasöta. Om man kan säga det om en lagom tjock man in sina bästa dar, eller hur det nu var som Karlsson på taket förskönade den krassa verkligheten. Jag är i alla fall galen i Mikael. Och hans tal var görbra.