Vi har ett smörgåsjärn, som man grillar mackor i och som ser ut som ett våffeljärn ungefär. Jag får ofta nippran på viss mat och nu är min grej grillade mackor. Så gott nu när det börjar bli kallt på kvällarna. Så det där järnet har ju åkt in och ut i skåpet kanske 20 gånger på sistone.
Men plötsligt kan jag inte få in det. Böjer mig ner (puuuuuls!!!) och flyttar på brödrosten. Går i alla fall inte. Och jag blev så trött av att böja mig ner att jag får fortsätta en annan dag.
Men så provar jag igen nästa dag, och det går bara inte in. Så skumt! Hur kan nåt först få plats och sen inte? Skåpet har ju inte blivit mindre. Och järnet har alltid legat längst ner i kastrullskåpet, bredvid tårtfatet vi använder en gång om året. Fattar inte! Dagarna går.
PLING!! Apparaten är inte kvadratisk! När jag vred den ett kvarts varv gick den in i skåpet.
Otur när jag tänker är inte ett roligt skämt, det är en daglig företeelse :-)
P.S. Rostbröden kan med fördel vara grövre, vi har nåt mellanting som är mer fiberrikt men inte som barkbröd. Sen en skiva skinka på ena mackan, sen ost, och på den andra mackan brer man ett tunt, tunt lager ketchup och smular lite torkad oregano på. Sen lägger man ihop mackorna och brer dem på utsidan och kör i maskinen. Man hinner ungefär stoppa tillbaka ingredienserna i kylen och skåpet och ta fram en assiett och bestick och göra en kopp oboy. På den tiden är mackan färdig. Så mycket mer mättande och satisfying än motsvarande mackor kalla. Maskinen är görgammal dessutom! Jag hade den på Ekängsgatan 21 och i den lägenheten minns jag att jag fortfarande arbetade en del. Och jag gick upp och ner för tre trappor när jag gick och tvättade. Vilket annorlunda liv mot nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar