Allt vi trodde var sant

Tydligen är det så att svenska djur inte får antibiotika och en massa andra saker som jag har glömt. Det innebär att ekologiskt kött subventioneras till ingen egentlig nytta, eftersom det finns lika bra svenskt kött. Så ekologiskt från Långbortistan är dessutom en total feltänkning. Läste detta om nån kvinna som är kobonde och erbjuder folk öppna landskap, arbetstillfällen och nåt mer och som är emot att ekologiskt kött ska pushas mer än svenskt kött. Och efter att ha läst artikeln håller jag med.

Dessutom, sa kvinnan, så är det så medelklassigt att klaga på kossornas metangaser innan man hinner byta om i resväskorna från Thailandssemester till Alpsemester. Flygutsläppen står för 95% av vilka utsläpp det nu gällde, kossorna för 5. Och att då sitta i Thailand och vara stolt över sin frukttallrik är liksom bara dumheter.

Jo, det här stämde överens med mina tankar i ämnet, fast jag vet fortfarande att det är väldigt lätt att dribbla bort mig, eftersom jag kan så lite och minns ännu mindre.

Men jag reagerar för ännu ett hypeat feltänk, och det är hållbara köp. Man köper en fåtölj för femton tusen, en lampa för tjugo, ett matbord för 40, och säger sen nöjt att det är hantverksbyggt och vi kommer gärna att vilja att våra barn får ärva det en dag.

Så, vilka möbler har ni hemma som är köpta av era föräldrar eller grandparents. Eller ännu värre svärföräldrar. Hur mycket går ni med på att överta en annan människas stil, i en tid när personligt uttryck är allt? (Även om det personliga uttrycket ser likadant ut i alla säljes-annonser eller för den delen stylade objekt som hyllas av inredningsbloggarna.)

Jag tror inte dina barn kommer att vilja ha på sig din brudklänning, om du får feeling av den liknelsen (även om det börjar locka mig till att skriva ett annat inlägg.) Jag tror inte heller framtida generationer kommer att överta våra möblemang. Visst, en vacker möbel som påminner en om nåt speciellt hos en som har gått bort. Men det är inte samma sak som att dela ut hela hemmet till sina barn. Om de inte ska bo hemma tills de blir fyrtio, den ålder jag tror krävs för att man i allmänhet ska börja uppskatta stilen från sin barndom igen. Eller nej, det gör man för sjutton aldrig, men en gammal femtitalsnegress vill man hemskt gärna ha i fönstret, som minne. Medan mannen inte förstår varför hans fula prylar ska bort.

4 kommentarer:

Monica sa...

Aaaaa-men! "Bloggosfären" vet ju, sprider sitt, vill gärna vara på topp. Läser knappt inredningsbloggar längre då jag förut läste för att jag tyckte bilderna var fina. Nu ser de bara likadana ut. Men det är väl så det är. Vi får gräva där vi står, och jag hejar på tjuren i hagen några mil längre bort. Nästa gång vi ses ligger han kanske på min tallrik.

Tekla sa...

Faktiskt har jag mycket ärvt och gammalt. Inga mjuka saker som sängar, men annars... Älskar känslan av att sakerna alltid funnits i mitt liv. Det blir trygghet och värme.

Sara sa...

Det är inte bara antibiotikan som skiljer. Ekologiska kossor matas inte heller med GMO och glyfosfat (roundup) vilket de vanliga gör. Det går nämligen inte att köpa kraftfoder som inte innehåller soja (och ibland även andra spannmålsprodukter) som produceras just så. Utom eko då.
Det finns visserlgen vissa som bara låter djuren få gräs (vilket vore naturligast men ger långsammare tillväxt) och då gäller det framförallt lammkött, det kan man med gott samvete köpa svenskt oekologiskt skulle jag tro. Annars är nog svenskt ekologiskt att rekommendera för den som har plånbok för sånt. Och i andra hand grannens kossor (just vår granne råkar iofs vara ekobonde).
Sen är det det där med bina som dör av konventionell odling om de inte ändrar på den illa kvickt. Snart har vi väl nada att lägga på tallriken.

Helst vill jag ju förstås vara självförsörjande varvat med att jag skriver alla mina böcker, men jag måste väl pumpa i mig lite Rituximab först. Undrar hur mycket dubbelmoral det är i förhållande till glyfosfaten och det andra.

Jag vill gärna bygga mina egna möbler också. Dem hoppas jag alla ska slippa ärva!

modren sa...

I inredningsmagasin står det att
.) man ska blanda gammalt och nytt
.) blanda Malmsten med loppis (och alla fula saker från loppis är "fynd")
.) man ska återställa gamla hus så de ser ut som de gjorde från början
.) man ska vara rädd om husets själ.
Inget av detta intresserar mig. Jag vill bara ha nybyggd bostad, nya möbler. Själ har jag men inte mina bostäder. Gammalt = trist.
Jag vet att folk ryser när de läser detta. Men jag har ingen känsla för det gamla, gillar inte ens att läsa historia. Min man säger att det är en mognadssak, undrar när jag blir mogen då?
modren, 71