Fy för den lede

Hade läkarbesök inbokat idag. Man får vara ute ett par månader i förväg till vårdcentralen. Har förresten 15 dagar kvar på en av mina sömnmediciner och inget recept. Så det var verkligen viktigt att gå på den tiden jag fått idag. Klockan ringde 13.30. För en normal människa är det som 04.00. Men sen hade bilbatteriet laddat ur sig av, vad vi tror, att en bakdörr inte var riktigt stängd efter barnbarnskörningen i helgen. Då lyser nog nån lampa inne i bilen och det hade tagit hela batteriet. Men Mikael puttade bilen fram till huvudgatan i vårt område, som lutar neråt. Ja, min man puttade ensam vår bil på den halaste dagen i mannaminne. Sen kom två rädda killar med en pizza, men deras arbete var över på 20 sekunder. Men, ve och kräkfasa (det hittade jag på nu som extra inlevelsefullt, och ja, jag är livrädd för kräksjuka och allting just nu, men det lär jag skriva om längre ner), motorn startade inte ens rullande nerför backen! Och då var klockan halv, och jag skulle bli en kvart sen om jag tog kometen. Och jag var inte klädd för kometfärd, då behövs fyra-fem lager, så antingen skulle det gå några minuter när jag klädde på mig fleece och flera vantar och filt på benen, eller så skulle jag komma lite mindre försent, men frusen. Och mikael säger att det går väldigt mycket av kroppens energi åt att hålla sig varm, så jag hade ingen lust att åka komet på vinst och förlust. Mikael, den rådige, ringer vc och hoppas få besked om jag får komma försent. Hej, du har kommit till bla bla bla, tryck 1 för... Vi kan ringa tillbaka klockan 15.35. Jodå, en timme efter min tid. Så ingen chans att kolla om jag fick komma ändå. Så medan mikael pysslade med batteriet så gick jag rätt i sängen och sov 3 1/2 timme. Jag har sovit middag varje dag den här veckan. Det var evigheter sen. Men jag hade minijul med barnbarnen i lördags och julkonsert på söndagen och det var uteslutet att jag skulle skippa nåt, så jag har en fet krasch, som vi ME-folk säger. Feber hela tiden, inte bara på kvällen, ansiktet hettar, fast jag fryser. Är irriterad på allt, de himla hyacinterna stinker så jag får migrän, och jag som just har botat migränanfallet som varande lite mer än hela förra veckan. Ont i halsen. Svårt att dricka. Dricker för lite. Dåligt. Får äta glass till middag imorgon. Idag har jag ätit en risgrynsgrötskorv till middag och en kexchoklad till kvällsmat. Inte jättenyttigt, men det var vad jag orkade göra. Mikael har också ont, haltar och har sig. Och jag kan knappt säga en mening, hjärnan fattar jättedåligt. Jobbigt se på tv, hatar ljud, vill vara i ett ensamt, tyst, mörkt rum!

Men jag vill hålla mikael i handen, jag vill kunna säga att jag behöver en kram, eller behöver få beklaga mig över något, somligt allt. Så jag vill inte i mörkerfängelset, men jag är så trött att det lockar. Mår som halsfluss blandat med influensa. I 22 år. Jag har inget motstånd kvar. När jag fick magont inne på toa började jag gråta. Inte en grej till. Och inte en grej som gör så himla ont att jag måste vagga och böja ihop kroppen i en kvart tills det är borta. Man måste ägna 100% av sin uppmärksamhet åt smärtan för att försöka minska den.

Och jag blir irriterad på folk som pratar om fullmåne och sova dåligt. Jag tänker i alla fall inte gå på den lätte, jag ska sova 13 timmar i natt! Om jag nu kan lugna mig.

Så nu måste jag gå igenom alla piller, se hur många som finns kvar och om jag måste ringa in och be om engångsrecept. Det var precis INTE vad jag hade tänk att göra de här dagarna (= seriös tvångsvila).

Men imorgon säljer vi en spegel, bra.

Och på fredag ska en medicinman höll jag på att säga, inte en läkare men kanske apotekare eller paramedic som jag inte vet vad det är. Han har gått igenom min medicinlista och vi ska gå igenom den tillsammans på fredag. Och så har jag en grej till, avskiljning m Jonas Krylborn, och så borde vi åka till ikea Jag vet inte om jag förstör min kropp om jag åker till ikea. Men när man är så här extadålig blir man så deppig och ett roligt ikeabesök gör mycket gott. Om jag vilar fram tills dess. Förutom spegeln, klä granen, städa allsköns skit vi har.

Ja, så är det.

Så det blir varken nobel eller julkalender just nu. Är kaAAAAAAaaaas!

7 kommentarer:

Tekla sa...

Vad jag än säger blir det futtigt och dåligt! Jag kan bara skicka en kram till tröst och styrka. Inte mycket! Fy för vad det kan bli illa ibland. Hoppas det snart blir bättre på alla sätt!

Sara sa...

Vilken himla otur med bilen! När man nu släpat sig upp och ut så har man ju redan gått igång och stressat upp sig och kommer att krascha för det, då vill man ju åtminstone få valuta för det hela i form av utfört ärende!

Det suger verkligen att du är så himla dålig. Men IKEA, du skämtade lite va? Fundera på vad AT:n skulle säga om det! Hon kan få vara vårat överjag by proxy!

Stora kramen!

Förresten hur gick det med den där kudden, var den bra? Har den tillräckligt långa armar?

Nilla sa...

Men så himla onödigt av bilen att bråka just när du måste till doktorn. Kram

Monnah sa...

Usch! Kram.

Anna Linda sa...

When it rains it pours..... nej, snarere When it rains it empties a rain barrel on your newly coiffed hair. Du reklamerar på bloggen hær på sidan før ett liv i snigelfart, men det ær sannerligen hændelserikt! Stackars er båda.

Anja Olergård sa...

Mikael har tagit in batteriet men det tog faktiskt hela natten tills det var laddat. Det var så urladdat att det inte uppförde sig normalt, men han har massa elapparater och nu går den igen, som väl är.

Tack för all er omtanke. Alla!

Jag mår lite bättre. Bara feber om jag gör nåt, men slå in julklappar i 20 minuter räckte, så det är fortfarande rätt så urladdat i det här batteriet också.

Harriet Klarin sa...

Hälsa din M som förstår att det tar energi att frysa, att det tar energi att vara ute i sista minuten också. Ingen beck-up till tabbnjappen, vetladu.
modren, obegriplig