Gråtfärdig, igen

Nu är jag gråtfärdig igen. Har försökt bestämma mig för vad jag ska ha på mig imorgon. Klänningen jag köpte på Asos ser fullkomligt vansinnig ut, jag vet inte vad jag tänkte. Har en svart spetskjol som är fin, och en ljusbeige gammaldags, lite spetsaktig blus. Men hur juligt är det? Och sen har jag en grön klänning som är för somrig. Och en maxiklänning i julgrön jersey. Men den är ärmlös så jag måste ha nåt till den. Jag såg förresten foton av mig på mammas och pappas 70-årsfest i just den klänningen, och jag såg ut som ett ufo. Sen har jag en svart kavajklänning som är fin, men återigen, svart på jul? Och så har jag en ny omlottklänning som faktiskt är riktigt fin, men jag är bara så fet. Jag är så ledsen för det. Jag har gått upp av den här senaste medicinen och nu är jag bara så förfärligt fet och jag hatar det! Det är inte lätt att bestämma kläder när inga kläder kommer att göra mig nöjd när det är mig det är fel på. Skitmedicin. Och jag har ännu inte fått några effekter av den, så jag ska bara fortsätta öka tills jag tar 400 mg om dagen, är nu på 350. Ingen effekt men tio kilos viktuppgång? Jag brukade klaga förut på att jag gått upp 80 kg och bara ner 40 kg. Men ja, jag är jättetjock och jag blir så himla ledsen över det. Precis som det kommer sorgattacker när jag kommer till en ny, sämre etapp i sjukdomen, kommer allt över mig igen när jag har en ny, ännu tjockare figur.

Får måla naglarna och hoppas på det bästa. Men jag har riktigt svårt att förlika mig med detta.

Om man ska psykologisera, så är det väldigt elakt av mig att tycka att jag är värd mindre för att jag är fet. Om man byter ut fet mot hudfärg, religion eller sexualitet är det olagligt. Så varför är det ok när jag säger så om mig själv?

Det är inte ok. Jag är bara lite rund. Jag kör ju inte ihjäl folk med lastbil.

Så nu går jag och hämtar nagellacket jag fick i julklapp av Lina förra julen. Jag önskade mig ett knallrött, blodrött, och detta är så jättesnyggt. Precis som jag önskade mig.

Och det blir draperingsklänningen imorgon.

Jag ska säga som fru H att JAG ÄGER!

8 kommentarer:

Nilla sa...

Jag förstår att det känns tungt när du inte kan styra över vikten men jag vet att du är vacker i alla fall. Kram

Anja Olergård sa...

Det var det snällaste! Som en fin julklapp av ord. Tusen tack!

En långvarig förkylning sa...

Å, dumma mediciner! Du duger alldeles utmärkt som du är, men det kan kännas hemskt obekvämt med kroppsliga förändringar som man inte alls är van med. Kram <3

Monnah sa...

Jag hoppas du kunde njuta i fulla drag trots allt som tynger. God jul! Kram.

Anja Olergård sa...

Ja, väldigt obekvämt! Tack för de värmande orden.

Anja Olergård sa...

Ja, tack, Monnah, det kunde jag! Men när guldskorna flög av på trappan vid midnatt kom det tillbaka... Men om jag får sova känns det nog bättre. Tack för att du bryr dig så. Means a lot.

Marie K sa...

Anja, jag tycker alltid du är så fin när jag ser dig. Och jag såg dig för ngr veckor sen på lördagskvällens session. Lika fin då som alltid. Och dina detaljer är läckra. Så jag är säker på att du var vacker i går. Julfärger eller inte. Men tråkigt är det när ens fina favoriter inte passar längre. Hoppas medicinen snart hjälper iaf så att inte det är förgäves.

Anja Olergård sa...

Tack, Marie. Det är ju lite pinsamt att vara ledsen för att man är tjock när barn svälter och massa familjer sörjer i Berlin. Men hursomhelst tackar jag dig verkligen för dina komplimanger. Nu har jag fått förnyat mod. På med tingeltanglet!