Name dropping

Vissa är väldigt noga med att smita in saker i samtal som att de har träffat si eller sån känd person. Inte för att visa att man är fixerad vid kändisar, utan för att vi typ är vänner. Jamenvisst är ni.

Så på Skavlan idag satt en blivande OS-guldmedaljör, Helena Bergström, Skavlan själv, Jonathan Franzon och Bryan Adams. Franzon visade att han visste att han och Bryan Adams var lika gamla. Råttan på repet, fjäska för den mest kända.

Det där gänget starka människor som gärna ville visa upp sig i sin glans påminde mig alltså om det här med name dropping: "Jag träffade Bryan Adams i fredags och när vi hade pratat lite kom vi på att vi är lika gamla." Ingen bryr sig om var du har köpt din tröja.

Det som annars är den värsta namedroppingen nånsin är alla dessa inredningskonton som instagram svämmar över av. Privatpersoner som blandar små Skultunaljusstilleben med en iittalaljuslykta, antingen kiwi eller kastehelmi. Och den där stora dagg-vasen från Svenskt tenn, som en del inte fyller med rätt sorts blommor så det ser knasigt ut, men who cares hur det ser ut, det är ju en svenskt tenn-vas! Och så två höga guldljusstakar, och kuddar i soffan från missoni och Josef Frank, ett fårskinn eller pläd draperad nonchalant, tallrikar från Rörstrand, Iittala vinglas. Idag såg jag två tomma glas som det stod svenskt tenn på, det var hela bilden. Inte Jag har hällt upp nåt fint och går och flyttar på mina blommor så de finns överallt i lägenheten där jag tar kort, och nu är de här, bredvid vårt fredagsmys och sådär har vi tänt ljus också ja, sååååå mysigt. Men att bara ha två tomma glas är bara namedropping. Det säger inget mer än att man har förstånd att begripa att svenskt tenn är populära, så därför köper jag allt på deras bestsellerlista, för då blir mitt hus vackert. Säger jag bittert för att jag bara har iittalagrejer hemma...

Min screenshot från Svenskt tenn förut idag hyllar däremot det unika, det personliga i designen. Att skönhet är vars och ens uttryck.

Hittade däremot en annan bild där jag inte känner igen de flesta sakerna. Och allt är inte svart, vitt, grått! Heja mindre likriktning i inredningen! Heja ingen name dropping.

2 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

Inte förrän man är nöjd med sig själv blir man nöjd med sina ägodelar.
Allt det här du skriver om inredningar verkar så ytligt och "imponera på andra". Sandlådenivå.
modren, ruskigt smärtdrabbad f n och därför sur och intolerant

Anja Olergård sa...

Okej mamma, det är ok att vara sur och smärt->intolerant. Men jag måste ha nåt att göra som inte kräver hjärna eller kropp och det är roligt att inreda i drömmarna.Jag drömmer om många andra, mestadels ytliga saker, på Pinterest också. Orkar tyvärr inte vara så djup och insiktsfull som jag borde. Jag blir lätt sur och intolerant, du vet :) Krya på dig! <3