Fem i rad

Jag har sovit 6-10 timmar i ett sträck fem nätter i rad. Det är rekord för den här dåliga perioden. Jippi! Och har ganska nyss vaknat upp från två timmars blundvila. Är fortfarande sämre än för ett halvår sen, men när man får saker under kontroll som har bråkat mycket, så är det glädjande. Vet inte om jag hämtat mig helt efter sjukgymnastiken, tror inte det, för jag har stora problem med att stå upp mer än tio minuter per dygn, och så illa var det inte nyss, men det kan också vara allmän försämring. Vi får se. Jag har i alla fall en lugn dag idag, ligger och drömmer om inredning, har tidningar och böcker som väntar på ork att läsa, och Mikael verkar klara av pressen med alla flyktingarna bra. Eller rättare sagt, det är ju inte flyktingarna han är ansvarig för, utan de frivilliga som hjälper till på flyktingboendet. Men det har tagit mycket tid. Och igår när han kom hem och skulle lägga sig, kom det besked om att det skulle komma nya, och att de fått massa mer volontärer som måste utbildas. Fast vi åt ostkaka med sylt och grädde framför Dobidoo, och jag blev lycklig varje gång han skrattade. Och han snarkade skönt vid halv nio i alla fall. Jag var så glad för det ljudet! Men hans telefon lät som ett flipperspel med alla notifications som kom. Jag känner mig lite som att jag vill försvara honom så han inte går sönder, men så skör är han inte. En rätt robust karl som inte brukar stressa upp sig för saker. Och att jag oroar mig hjälper inget alls. Däremot får jag passa på att bara ligga massa, massa i sängen nu när han är borta mycket. Det känns ibland både illojalt och asocialt att inte ta tillfällena till umgänge, men nu kan jag alltså ligga här utan att prata, med gott samvete.

Jag har visst underbyxorna utåin idag igen, men det är inte ett stort problem. Ska man inte göra nåt vettigt spelar det ingen roll att man är lite dement. Så det blir ingen hantering av knivar idag.

Tjoho och toodeloo!

Inga kommentarer: