Döden döden döden

Astrid Lindgren och hennes systrar sa visst till varandra när de sågs "döden döden döden" och så var det ämnet diskuterat. Idag har både jag och Mikael tänkt på Rob, på varsitt håll. Döden döden döden.

Jag har haft ihjäl min dator. Eller egentligen har den visat tecken på sjukdom och ålderssvaghet i flera år, så helt oväntat var det inte. Ljudet har ju dött på den, den måste ha sladdar till både nätet och nätverket. Ja, nu har jag glömt resten. När den fortfarande kunde gå ut på internet trådlöst så minns jag att jag hade den på matbordet och redan då fick jag blue screen of death typ tretton gånger. Det är aldrig ett bra tecken.

Idag fick jag blue screen två gånger. Redan efter första gången skulle jag ha hajat till och paniksparat allt på vår Adam, det är nån extern sparingsgrej som inte gör nån nytta om man inte sparar nåt på den. Efter andra blue screen var det bara ränder, så som trasiga tv-apparater såg ut på 50-talet, typ. Men då var det för sent. Jag hade inte passat på och spara saker när jag hade chansen. Jag hade för mycket brus i huvudet för att upptäcka och hålla fast tanken att det var nåt skumt på gång med datorn.

Brus är inte bra.

Tänk vad skönt att vara så uppdaterad med sitt eget liv att man verkligen kunde leva i nuet. Bara jag har sorterat smutstvätt så lever jag fem tvättmaskiner i framtiden. Livet livet livet.

2 kommentarer:

Monica sa...

Tänkte på dig när jag läste det här:
http://pinsandprocrastination.com/15-things-not-to-say-to-someone-with-a-chronic-illness-or-invisible-illness/

Anja Olergård sa...

Oj, vad bra. Hörde om nån i veckan som sagt (inte to my face visserligen, alltid nåt) Är hon trött så får hon ju bara skärpa sig.

Tack för att su är så omtänksam och förstående! <3