Lördagskväll

Jag har ju varit lite sur på att jag aldrig vågar äta sushi. Men, ser ni, jag är en ekonomisk dam, som vet att sushi inte är billigt, och om jag inte gillar det, vilket det känns som om jag inte kommer att göra, så måste jag äta nåt annat efteråt och då blir det dubbel middagskostnad. Men idag åkte Mikael och jag till en restaurant, Bamboo Palace, som har både kinesisk och japansk buffé. D v s man kan grunda med sushi, och gillar man det inte, har man ändå betalt för lite stekt ris och friterade räkor mm.

Rapporten om första sushismakningen lyder tyvärr sålunda: Tvi vale! Det var vidrigt! Jag fick ner en bit och två halvor, men den sista fick jag liksom svälja hel så fort den hade kommit in i munnen (så gör man med vissa afrikanska maträtter, men jag har glömt vad de heter, foufou??). Trodde att den med lax skulle falla mig i smaken, men det smakade inte som ris med gravad lax. Nej, jag fick kväljningar. I alla fall känner jag mig själv, för jag trodde inte jag skulle gilla det (tråkmåns), och nu har jag smakat det. Inte ens riset var gott.

Efter det åt jag två friterade räkor och en friterad kycklingbit. Sen satt jag och pratade medan Mikael åt, och så småningom gick jag och tog lite stekta nudlar och kyckling med lök och purjolök. Stället hade också vegetariska rätter som man kunde fylla ut kötträtterna med. Mikael åt såklart szechuan och japanskt, med lite sting i, men jag är mesig.

Sen hade de friterade bananer och åtta sorters glass till efterrätt. Och allt var all you can eat. För 138:-. Kinamaten höll inte världens bästa kvalitet, men det var ändå helt klart värt priset med tanke på all mat man fick och på att jag fick prova sushi. Servicen var vänlig, även om jag inte var på bästa humör och tyckte den leende tjejen som fem gånger frågade "Smakar det bra?" började irritera mig. Men det visar också att hon var och hämtade våra använda tallrikar och fyllde på vatten så många gånger, så Mikael gav henne ändå dricks. Han är generös och ger alltid dricks, såvida de inte varit direkt otrevliga. Själv är jag för svensk och snål...

Jag har som sagt en pest-dag. Sov dåligt fyra nätter, sen tre med god sömn, och igår natt var det samma eländiga visa igen. Hade inte hunnit hämta mig efter förra omgången så nu var det värre än nånsin. När vi kom hem gick M på toa och när han kom ut låg jag i soffan och storgrät, trots att jag hade försökt att låta bli eller åtminstone sluta tills han kom ut. Sen blev det bara ännu värre, och till slut grät jag så jag hulkade. Jag mår bara för dåligt, och när jag inte sover ovanpå allt annat så mår jag bara så pest att jag inte ens orkar leva, hur överdramatiskt det än låter.

Tog ett av mammas drakpiller (efter migrändoseringen som fick komma som ett brev på posten efter den lipturen) men när jag för en 45 minuter sen snarare började gråta i sängen istället för att somna bestämde jag mig för att gå upp och bröllopssurfta lite, som A-L sa att man gott kunde göra på nätterna. Vet inte om jag vågar blanda drakpillret med nåt annat, men jag tror jag måste ta nåt mer för att somna.

Undrar om jag kan gå till en veterinär och få sömnpiller för hästar? Det borde väl hjälpa.

Men just det, jag, kusinen från landet, såg en kändis på stan! Peter Settman höll sin brud i handen och gick förbi oss utanför restaurangen. Tror han skulle på bio på Rigoletto. Fast det är väl en sån sak som man borde twittra om, inte blogga om. Men dithän kommer jag nog aldrig. Tweet tweet.