Livet är skört!

Har träffat söta kusin Terez och hennes Mikael (fast han kallas Micke; så kan vi hålla isär våra älsklingar) och minsting Minna ikväll. 2 av 10 med hennes cancersort får tillbaka cancern. Det var lite för "verkligt" att sitta där och prata cancer och liv/död med min andra kusin. Hon använde synonymer för dö två gånger. Minna var alldeles bredvid. Undrar om det var meningen att hon inte sa just det ordet. Tankar som aldrig har slagit mig -- hur man undviker att skrämma sin 4-åring med att mamma har haft en dödlig sjukdom. Mina problem är stora för mig, men ändå små i sammanhanget.

Sen fick jag just reda på att Camilla har legat på Karolinska hela eftermiddagen och kvällen efter en dykolycka.

Väg detta mot att vi pratade lite med Johan ikväll. Han berättar att tvillingarna är riktiga characters. Mia sover som en stock hela nätterna, men Isabella ska upp och äta (och ha uppmärksamhet...) varannan timme. Om Isabella anar att folk umgås i ett annat rum skriker hon tills hon inte bara får sättas i nån babysitter så hon kan ha utsikt, utan hon måste sitta med runt bordet el dyl, i nåns knä. En drama queen, säger Johan. Italiensk, säger vi :) Och lilla söta, dumma, gladlynta Blighty, hon går och hämtar Johan om nån av tjejerna börjar gråta. [Blighty är alltså deras hund.] Och har vi tur får vi snart hit hela familjen, i alla fall alla som inte skulle behöva sitta i karantän först, på besök.

Livet är skört. Prioritera. Folk framför saker.

2 kommentarer:

Monica sa...

Jag gråter en skvätt och nu ska jag fortsätta pyssla med mina tjejer och pussa på dem...

AL/Scandinavian Christmas sa...

vilken bra tanke att börja dagen med. den ska jag bära med mig.