Det ringde på dörren idag. Jag var inte särskilt påklädd, jag hade försökt göra lite fint hemma inför att Mikael skulle komma hem och hade börjat på många saker men avslutat få, däribland att torka håret och klä på mig. Men jag tänkte att det var Mikael som var gullig och ringde på för att jag inte skulle flyga i luften som jag ofta gör när han kommer hem. Men sen kom han inte in. Tänkte då att han hade händerna fulla, vi skulle äta mat från den nya, rosade restaurangen här i Vh, Jason's choice (som var den bästa maten jag ätit i den här kommunen!), för att fira vår 10-åriga bröllopsdag. Ja, men då tänkte jag gå och öppna oklädd, men så fick jag nån känsla i magen som sa att det nog ändå var bäst att klä på sig. Och då gick jag förbi fönstret i ytterdörren fast inifrån köket, och såg en silhuett som inte var Mikael. Det var T och M och jag är glad att jag klädde på mig! Det hade kunnat bli riktigt pinsamt. Nu var det nog illa att T såg mig oklädd genom fönstret, men det var en kort sekund och 10 m bort och jag tror inte han har nåt intresse av att lägga den bilden på minnet.
Tur att jag inte tyckte det var en bra idé att öppna dörren i några utmanande underkläder och åma mig. Sånt kan gå riktigt illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar