Blommor till Anders

Idag var sista mötet med Anders på Stora Sköndal. Han slutar i övermorgon. Han har hjälpt mig så mycket. Jag är oerhört tacksam till honom och hela teamet. Jag hade frågat om några ville vara med på tackblommor och här är bildbeviset.

Mikael hamnade i bilkö på väg hem till mig, så i hastigheten tog jag kometen till centrum och köpte blommorna själv. Sen satt jag på en bänk och skrev kortet och sen kom han. Vi hann i tid till Sköndal och hann dricka vatten i väntrummet. Det var helt oväntat med köer vid den tiden men Mikael tror att folk ville hem till fotbollsmatchen.

Jag ska försöka att inte säga nåt om hur fet jag är för det har ni ju egna ögon att se. Men det blev ett litet sammanbrott idag när jag såg fotona. Helt väntat för jag vet ju hur jag ser ut, jag bara brukar försöka att inte vara med på kort för då blir det så övertydligt. Man kan ju måla både läppstift och gloria på sig själv när man ser sig i spegeln, det brukar jag göra, men kameror har inte den vänligheten.

4 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

Du ser SÖT ut på bilden, och han Anders får man direkt positiva vibbar av.
Synd att han slutar men fantastiskt att du fått "ha" honom så länge.
modren

Anonym sa...

Jag vet inte vad du ser, men jag ser en människa med ett hjärta av guld, med omsorg om och välvilja till andra människor.
Och en psykolog stående bredvid henne. /e

Anonym sa...

Det är en fin bild! Du ser både söt och glad ut, tycker jag. :) /N

Monnah sa...

Jag tycker du är jättesnygg! Du ser glad och fin ut, inte alls tjock och miserabel. Från en ätstörd till en ohälsodrabbad: livet öppnas upp till en ny dimension när vikten tillåts ta ett steg tillbaka. Jag närmar mig 50 med en sorts acceptans som 40-åren har gett mig. Jag längtar till den dag då jag kan se en bild av mig själv och i sanning strunta i att bedöma huruvida jag ser si eller så ut. Hoppas att du också kan komma dit. Kram!