Dagens spydde INTE

Varit på gastroskopi idag. Det var inte så märkvärdigt. Fick en medicin som räknas som opoidanestetika. Jag skulle bli yr av den men det blev jag inte. Det var svårt att hitta ett ställe att få in den så hon fick försöka med båda armarna. Sen sprayade de tandläkarbedövning i halsen som man skulle svälja. Jag var inte särskilt nervös för själva proceduren, jag är mer rädd för tandläkaren och gynekologen. Fast jag trodde jag skulle spy två gånger men läkaren fick ner slangen och då gick det bra sen. Han såg inga blödningar som kan förklara mina låga järn-och blodvärden. Han såg galla som var för mycket eller på fel ställe, jag minns inte vad han sa, och några vita (?) punkter som var gastrit där han tog biopsi och ska se om det är helicobakter pylori. Det var det, tror jag. Mikael har arbetat med gastrologiska mätmaskiner och har sett väldigt många liknande undersökningar och han tyckte jag hade en snygg esofagus :-)

Man kan inte se sköldkörteln från det här hållet, om den varit svullen hade det kunnat förklara mina sväljsvårigheter. Att jag råkar svälja fel osv tror jag är ME-relaterat, gammal hederlig muskeltrötthet, men att det ofta känns som om jag har en klump i halsen och inte kan svälja, ibland inte ens få ner vätska, hade jag trott att jag skulle få förklaring på, men nåt sånt syntes inte.

Jag klarade det i alla fall, även om det var jobbigt att duscha utan att ens få dricka lite energi. Jag åt en pizza och somnade när vi kom hem. Nu har jag feber och är lite öm i halsen, men det är inte så farligt. Bara fem vårdbesök kvar i februari!

2 kommentarer:

modren sa...

Hurra, hurra! Visst var det inte så farligt, precis som jag sa!
Minns du att jag hade som en klump i halsen och hade svårt att svälja för några år sen och fick ett tittrör nerstucket i halsen. Det fanns ingen klump där. Läkaren frågade om jag hade varit med om nåt traumatiskt och jag sa ja. Det var månaderna efter Robs död och begravning. Han sa att det är en ganska vanlig reaktion på trauma: klump i halsen och sväljsvårigheter. Hela ditt liv är ju ett trauma. Så det är säkert det enkla förklaringen.
Min klump försvann efter några månader.
modren, klumpfri

Anja Olergård sa...

Ja, fast om traumat är att jag har ME så borde klumpen bara bli större med tiden???!!!