Jag kände när jag satte in söndagsbuketterna på bloggen förut idag att jag borde blogga om nåt annat när det är söndag, eftersom söndag är en särskild dag för mig. Inte i mitt liv, men i min själ. Jag tror nämligen att söndagen är Guds dag. Och att det är meningen att vi ska vila från våra mödor på söndagen, kanske för vilans skull, kanske också för att vi behöver hjälp att minnas Gud. Sverige är ett mycket sekulariserat land och jag tycker om att vi har religionsfrihet och också att politik har med samhället att göra, inte tron. Men i sydligare, katolska länder är saker fortfarande ofta stängda på söndagarna och det gör det ju onekligen lättare att komma ihåg att söndagen är en särskild dag ända sen Gud gav de tio budorden.
Jag har ingen skillnad på mina dagar längre eftersom jag inte orkar gå till kyrkan annat än om det är nåt på kvällen så jag får vila mig hela dagen först. Och när jag bloggade tänkte jag att jag kanske får leta efter andra sätt att visa Gud att jag tänker på honom lite extra en dag i veckan.
Men ni behöver inte vara nervösa för att jag ska börja predika här, jag försöker att detta ska vara en personlig blogg och tron är en del av mig, inte det enda. Men jag ska i mitt personliga liv försöka göra en ansträngning varje söndag, precis om vad blir nog olika från gång till gång, men en ansträngning för att leva som att det är sabbat, fast dagen av naturliga skäl är lik de andra. Jag försöker att inte tvätta på söndagar, fast vi har tvättmaskin i badrummet och det tar en minut att slänga in en maskin. Men jag försöker vila mig från den mödan när det är sabbat.
Mikael och jag hade en intressant diskussion om sabbaten förut när han kom hem och som jag uppskattade mycket. Han hade hållit lektion i kyrkan. Jag satt på köksstolen medan han stekte köttskivor och skar potatisklyftor åt mig som vi stekte i micron och vi pratade om vad Jesus gjorde på sabbaten. Jag satt bara på den stolen i max en kvart idag, det är allt jag har varit uppe. Men har inte panik över det idag, bara lite sorg. Han återgav en händelse när några klagade på Jesus för att han botade en flicka på sabbaten och det fick man inte. Då svarade han, med Mikaels ord, Ni släpper lös era oxar så att de får dricka på sabbaten, men klagar när jag släpper lös denna flicka (eller om det var en kvinna, jag minns inte originalhistorien nog bra tyvärr) som i 18 år har hållits fången av satans och sjukdomens band. Jesus var nog inte lätt att acceptera för de som hade lärt sig att lydnad till moselagen var det enda som gjorde en människa rättfärdig. Vi såg förresten en film om Steve Jobs härom dagen och han var tydligen inte en alltigenom god man. Vad betyder vad man åstadkom på jobbet om man var en dålig far eller en elak kamrat. Mikael kommer att få en hedersplats i himlen för allt som han gör för mig. Han har sina fel, som alla har, jag inbillar inte mig själv eller nån annan motsatsen, men han försöker verkligen.
Och det var nån som sa på tv i veckan att bröllopsdagen är egentligen dagen när man älskar varandra minst. Jag trodde poängen skulle vara att kvinnan var stressad över om alla livsviktiga detaljer blir rätt på den stora dagen, men nej, poängen var att för varje dag man är gift så växer man tillsammans och fördjupar kärleken. Så på bröllopsdagen älskar man varandra minst :-)
När en man gifter sig ska han avlösas från sina ämbeten i ett år så han kan glädja sin hustru har jag läst. I år firar vi att vi förlovade oss för tio år sen. Hur kan det vara möjligt??? Jag hoppas att vi kan åka tillbaka och äta på den kinarestaurang på Timmermansgatan där han friade. Vi hade haft världens tokroligaste dag med äventyr inne på Grand Hotel, nej, det här är ingen sån blogg, men vi hade privatdetektivspaning och öppnade hemliga dörrar som jag tyckte var väldigt spännande. Tänk att jag kunde gå omkring på Grand Hotel! Ja, sen tror jag inte att Mikael hade räknat ut precis hur och när frieriet skulle ske, så det råkade bli på kinarestaurang på Söder. Eller vad det heter där Timmermansgatan ligger, kanske nåt med Mariaplan, jag har ju noll koll. Men min kusin har bott på Timmermansgatan och jag sov över där en gång och det var så våldsamt trevligt så jag minns gatan bra. Vi åt kinamat för att vi inte var så rika den månaden, eller nån annan heller för den delen, men vi var så kära att en korvmoj hade varit romantiskt. Och när han friade, verkligen sa orden, reagerade jag så mycket kraftigare än jag hade räknat med. Jag sprack av lycka men grät också så tårarna rann, det var så fantastiskt överväldigande, fast vi hade pratat om att vi ville leva med varandra för alltid, så det kom inte som en chock. Och den natten skrev jag mina första och enda dikter. Inte bara stor vånda skapar stor konst, utan även stor lycka. Ja, stor konst vet jag inte om man kan kalla dem. Men nu fick jag en idé. Tänk om jag skulle ge mig på att skriva en dikt och ge till Mikael på förlovningsjubiléet i höst! På kinarestaurangen på Timmermansgatan. It's a plan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar