En studie i blått

Ja, fåren har ju inget med blått att göra, men de är så fina och passar mellan de vita blommorna.

5 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

Varför känner jag omedelbart sympati för det lilla svarta fåret?
modren

Anja Olergård sa...

Han kanske är liten och ensam, och inte som de andra barnen?

Själv påminner den bilden mig om när vi var på Sicilien och åkte runt i bergen och en ungom hade en hel stor hjord getter som han drev med osss bakom. Så ska man leva, med djur i vardagen, inte med kpistar. Det har nog maffian nog av.

Monnah sa...

Så ljuvligt vackert!

Anonym sa...

Hahaha, din blogg har fått en ny beundrare, Anja!!! ��
/e

Anja Olergård sa...

Vad gör man inte för sina läsare :-)