Rekord

Idag fick de elva rör blod ur mig. Jag tror åtta är det förra rekordet, fast då fick de bara 7 1/2. Det brukar sina mot slutet, som den gamla ko jag är, men tjejen idag fick fart på det igen.

För övrigt är jag alldeles överlycklig över dagens besök på den nya me-mottagningen på Stora Sköndal. Läkaren började med att dra ner persiennerna, släcka lysrören och hämta en kudde till britsen. Sen var det bara ren ferrari-vård efter det. Jag är så vansinnigt nöjd.

12 kommentarer:

AL sa...

Hinner bara skriva hurra! Hurra!!!

Harriet Klarin sa...

<3 <3 <3
modren, lättad och glad

Nilla sa...

Låter helt ljuvligt <3

Monnah sa...

Det låter som ett riktigt kungligt mottagande!

AL sa...

11!!! Imponerande! ...och lite avundsjuk blir jag. När jag var som sjukast fick de sticka nio gånger innan de ens hittade nåt. Om man nu ska tömmas på blod vill man ju att det ska gå undan lite!

Cecilia summerar sa...

Underbart! Rätt vård äntligen! Önskar dig vetebröd och välsignelse!

Anja Olergård sa...

Jag med. Och Frau Dr KF fick i förlängningen lite ovett, eller i alla fall smaka på sin egen medicin, den enda hon skrev ut förbehållslöst, Sepofan..

Anja Olergård sa...

Det var det! Är fortfarande lite hög när jag tänker på det.

Anja Olergård sa...

Inte för att jag vill (eller du menar) att nån i kungahuset ska drabbas av me (även om en riktig kändis är vad sjukdomen skulle behöva!) men de kunde inte fått bättre vård :)

Anja Olergård sa...

Å, vad det när du var så uttorkad att du knappt ens hade nåt blod? Jag har aldrig blivit stucken mer än tre, de brukar hämta nån annan om de inte klarar det själva. Första gången jag tog prover på en svensk vårdcentral blev sköterskan arg på mig för att jag spände mig. Vilket jag inte gjorde. Jag inbillar mig att jag hade svarat att det verkar inte som om det är jag som spänner mig mest av oss två, men så sarkastisk får man ju inte vara i verkligheten. Trist det där att vända andra kinden till, för med åldern börjar jag komma på fler bra svar. Fast Hans Roslund skippar ju allt känsel och säger bara jag har rätt, du har fel.

Nio gånger, då borde de faktiskt ha hämtat nån narkossköterska eller de som sticker varje dag hela dagarna. Bara. Fast det kanske var att du inte var allmänt svårstucken utan svårt uttorkad? Då kanske de skulle hämtat nån som ofta sticker narkomaner, de är kanske ännu värre än uttorkade? Hur som helst är nio försök inte till heder åt den norska sjukvården. Men ni är ju rika därborta, lite får ni väl offra.

Anja Olergård sa...

Hur kan man skriva en sikt på fem ord?! Önskar dig vetebröd och välsignelse. Det skulle man ha broderat på väggen...

Fast just nu försaka jag mig det där vetebröd, för jag har gått upp till 103 från mitt normala smällfet 93. Har gått ner 2-3 kg och det går så långsamt och jag blir allergisk fortare nu än de andra gångerna, så jag befarar att jag inte kommer att orka hålla på i 30 veckor framåt. Så jag ger det allt jag har, så får vi se hur långt jag kommer. Men vetebröd till mig, det är rökelse, myrra, och guld för nån annan. En hembakad bulle med mycket smör och lite socker, inget pärlsocker på, och försiktigt bakad så den bara knappt har fått färg.. Sicken grej. Tyvärr blir jag inte allergisk mot gluten utan mot ägg, svamp, broccoli, blomkål. Och jag gillar inte fläskkött nåt vidare, så bacon och ägg går knappt ens ner. Ja, vi får se. Jag är van sen sju år att bli sedd som den feta människa jag numera är. Det är egentligen heartbreaking att kroppen sviker en på så många plan, och jag kan lätt nämna några till...

Men tack för den fina minidikten, eller haiku :) och för de goda önskningar som låg bakom. <3

Anja Olergård sa...

Hur kan man skriva en sikt på fem ord?! Önskar dig vetebröd och välsignelse. Det skulle man ha broderat på väggen...

Fast just nu försaka jag mig det där vetebröd, för jag har gått upp till 103 från mitt normala smällfet 93. Har gått ner 2-3 kg och det går så långsamt och jag blir allergisk fortare nu än de andra gångerna, så jag befarar att jag inte kommer att orka hålla på i 30 veckor framåt. Så jag ger det allt jag har, så får vi se hur långt jag kommer. Men vetebröd till mig, det är rökelse, myrra, och guld för nån annan. En hembakad bulle med mycket smör och lite socker, inget pärlsocker på, och försiktigt bakad så den bara knappt har fått färg.. Sicken grej. Tyvärr blir jag inte allergisk mot gluten utan mot ägg, svamp, broccoli, blomkål. Och jag gillar inte fläskkött nåt vidare, så bacon och ägg går knappt ens ner. Ja, vi får se. Jag är van sen sju år att bli sedd som den feta människa jag numera är. Det är egentligen heartbreaking att kroppen sviker en på så många plan, och jag kan lätt nämna några till...

Men tack för den fina minidikten, eller haiku :) och för de goda önskningar som låg bakom. <3