När jag blir frisk av rituximab, för så måste det bli, ska jag bjuda er alla me-kompisar, och er som har hängt kvar fast det numera mest handlar om trista saker som hur mycket huvudvärk jag har. Ja, er i alla fall, ska jag bjuda på nån sorts slottsmiddag. Man behöver nog minst 20 000:- vilket jag behöver bli så frisk att jag kan samla ihop till. Så denna brakfest är inte alldeles överhängande. Det roliga vore om alla andra "emmisar" också hade blivit friska, så man inte behövde hyra in 40 soffor där alla ligger med hörselskydd och ser omtumlande ut. Nej, att vi skulle vara normala människor, men livets bästa anledning att fira!! Å, man skulle hyra Ludvigsbergs herrgård. Alla rummen är inredda i impeccable gustaviansk stil. Och då kunde vi prata tills vi inte ens orkade vara vakna längre. Jag vet inte riktigt hur normala gör, men där skulle vi göra som vi kände.
Å, den dagen längtar jag efter.
5 kommentarer:
Låter helt underbart <3
Det nästan bästa kommer att vara frukostbuffén dagen efter: Pigga och utsövda kommer vi att kunna plocka i oss både det ena och det andra för att vi plötsligt tål allt och kan njuta av att gå upp tidigt!
Tänk vilka fester man kan göra sig i fantasin. Fester utan gränser.
modren
Låter underbart! Jag kommer garanterat! /Stina
Tjoho! Låter festligt värre.
Skicka en kommentar